Creadiem

Puh vad jag inte vill må såhär. Puh vad detta inte är mitt fel att det är så. Har placerat alla bitar på det förbaskade silverfatet ett flertal gånger, men jag har fått nog under en lång tid nu. Det ska inte vara såhär, och det kommer inte att vara såhär. Jag kommer att bli säkrare än säkrast väldigt snart för jag har laddat upp mitt förråd av så mycket skit att jag är chockad över att det har gått så långt. Att jag har varit kvar. Väntat på ett mirakel eller vad säger man? Nu förstår jag många vuxna, men samtidigt är jag glad över att jag enbart är 20år och har hela livet framför mig. Ett liv med mängder med mål och viljan till att göra allt.

Jag har tydligen jullov nu, fast det känns inte så trevligt med en hemtenta hängandes i luften? Förstår inte poängen med att lägga ut en hemtentamen över ett lov? Hur puckad för man lov att vara egentligen? Inte för att det är jätte hemskt och förstör ens lov, men ändå. Man är inte helt fri, med tanken på allt annat som ligger och trycker.

Mina senaste veckor har varit stressoholic veckor (vektor!), mitt inre har hamrat sönder mina organ och jag tackar min vän för att ha dragit bort mig från allting. Men nu sitter jag här igen, och kan göra vad jag vill just nu efter denna veckan. Känns hur lustigt som helst. Jag hade min sista tentamen för året idag, gårdagen gick åt plugg, tisdagen var det redovisning om MMP-1 + plugg, måndag var hardcore-avslutning på ett arbete som delades ut innan min avresa (vilket resulterade i mega hardcore plugg dagen innan min avfärd) och mitt på allting klämdes det in jobb och ett nytt monster i mitt inre innan jag lämnade Sverige. Fick underbar feed-back på ett annat arbete som kändes som om en ängels händer tog tag och lyfte upp min själ och ansikte i måndags också. Mitt i det svarta började en stjärna lysa igen. Och nu är allt över, med ett leende på läpparna kan jag luta mig tillbaka och ta ett djupt och avslappnat andetag.

Idag har jag klätt vår mormor-julgran tillsammans med pappa och våra röster sjungandes till julsånger. Det var verkligen mysigt och det har faktiskt hela dagen varit. Har städat hela mitt rum och lämnat en ny pärm och bok efter mig. Funderar på vad jag ska göra nu, har badat och påbörjat en pocketbok som jag inte har fastnat för riktigt ännu.

Livet är underbart. Det gäller bara att se det och inte låta sig tryckas ner av sina egna eller andras känslor. Ansträngande och mycket arbete. Men det behövs för annars mår man inte bra i längden. Kan inte någon annan ta hand om en på riktigt när man behöver det, får man göra det själv. Bra! För man kommer alltid att leva med sig själv.

TakeCare / A