Mannequin


Det mest lustigaste här i livet är vad känslor kan få en att göra. Jag har under den senaste veckan varit med om en flod av känslor samtidigt som en stor del av dem slagit mot strandkanten och runnit ner i sanden.

Jag har fått nog och verkligen visat att jag har fått nog. FÖRÄNDRINGAR! skriker världen då. Men man är ju vad man är. Inte ska man behöva förändras för att tillfredställa någon annan, egentligen. Och man förstår vad man har när man har förlorat det eller hur? Det är alltid lika sorligt, men det kommer alltid nya förbättrade modeller (!) som alltid är ett steg närmare den rätte (!). Denna underbara varelse hade kunnat vara det, utan problem. Egentligen (?)

Det är någonting av det mest hemskaste jag vet, inte trodde jag att det skulle vara så svårt för ett hjärta att hitta ett annat och att allt skulle bli precis som man velat ha det. Åtminstone så att man alltid känner känslan av lycka och uppskattning. LYCKA! Hur är man när man är lycklig? Varför gör man saker svårare för sig själv eller för någon annan än vad det är?

Jag är nog lycklig nu, jag känner lycka? Nej. Förvirring är det. Jag är rädd. Min mamma ska snart läggas under kniven. Jag har lagt mitt plugg på hyllan de senaste dagarna. Mitt hjärta skriker och misshandlar min kropp. Min hjärna visar att den lever och ger mig aldrig huvudvärk nuförtiden. En förkylning har brytit ut och försvagar min kropp. Jag vet inte vad som händer eller vad jag ska tänka, göra eller känna...

Igår kom Babe över, vi hade det lika skoj som alltid. Skrattade ihjäl oss, tittade på en tävlingsfinal med min mamma, dummade oss och så klippte jag hans fina hår. Hans söta små lockar ligger i min papperskorg för tillfället, och snart lär de slängas ut i det kalla för att sedan brännas i skräpets helvete efter en hemsk resa dit. Sorligt, men sådant är livet.

Att bli omhändertagen, älskad och uppskattad är väldigt fint och får en att må bra direkt. Anledningen till att man saknar känslan av att vara glad ibland är att man ser saker man fruktar och tror på det. Man tror alltid det värsta och ser bara det värsta vid eventuella misstolkningar. Idiotiskt men det är tydligen så vi är uppbyggda. Och så har man så fel för att man inte fått sitt dagliga intag av bekräftelsen.

Patetiskt! Men man lär sig med tiden som går. Dags för mig att ta tag i min bok och läsa den nu, ha det toppen! TakeCare / A

Kommentarer
Postat av: Henrik Lindmark

haha helt sinnessjuk tjej eller hur :D

2008-11-30 @ 16:00:59
URL: http://livetsomhenke.blogg.se/
Postat av: Söderlund

Återkom mer än gärna när du finner ord :)

Nu blev jag nyfiken. <3

2008-11-30 @ 16:22:02
URL: http://robinsoderlund.se
Postat av: maria

Jag har skitdagar mest hela tiden nu, så när det kommer en oväntat, en dag som skulle blivit bra, när planerna ändras, då sjunker jag djupare än tidigare. Jag vet att det ligger hos mig, att bara jag kan göra nåt åt det. Men hur kul är det att gå ut när man har bölat flera timmar? Kvällen skulle inte bli kul hur jag än gjorde. Så jag grävde ner mig i sängen med en film. Tack för ditt försök att muntra upp.. :)

2008-11-30 @ 22:56:41
URL: http://amria.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0