Creadiem

Många timmars sömn, men ingen vilja att kliva upp ur sängen som vanligt nu under vinterhalvåret. Varför ska man göra det överhuvudtaget? Det är ju så varmt, skönt och mjukt att bara ligga där och vila? Ingen ondska i närheten. Bara kärlek.

Sitter och lyssnar på Britney Spears nya skiva Cirus, hon är faktiskt en väldigt bra artist som sjunger direkt från hjärtat. Hon har ju varit med om så sjukt mycket på så kort tid att det är ett underverk att hon fortfarande står kvar på denna planet också. Tummen upp för Britney, en stark kvinna som man inte borde se ner på.

Har ni förresten känt att ni nått gränsen ibland? Då det bara säger STOP!! Då man bara stannar till och inte vet vart man ska ta vägen eller göra längre? Då man har fått nog av allt dåligt? Då man känner att man bara vill lägga sig på marken och ligga där tills allt hinner ifatt en? Vad? Det man eftertraktar, saknar eller behöver? Bara ligga där och göra absolut ingenting. Leva? Andas? Existera? Ensam?

Eller bara gömma sig under sitt duntäcke och vakna upp när allting är bra igen? Bra? Vad är bra? Vad är dåligt? Känslan av att bara stanna tiden och sitta och vara apatisk? Har ni någonsin känt känslan av att ni kan förlita er på någon annan fullständigt? Börjat älska någon annan på riktigt och upplevt saker du aldrig trott du skulle få uppleva tillsammans? Men inser att det är en ren besvikelse i slutändan? Du har vågat släppa alla dina känslor fria, men fått dem inlåsta i en bur på väntan efter bättre tider?? Bättre tider? Vad är bättre tider? Man skapar sin lycka själv! Mestadels. Eller har jag fel?

Har man gjort rätt? Har man gjort fel? Vad är rätt? Och vad är fel? Vad är allting? Vad är meningen, med allting egentligen? Har ni kämpat för någonting under en väldigt lång tid utan förändringar? Men hoppats på det bästa? Trott på någonting som kanske aldrig ens fanns?? Men bara släppt efter lite och låtit det flyta på av sig själv? Vad ska man kämpa för? Varför? Hur ska man kunna lita på någon annan som säger A men gör B? Om och om och om och om om om om om om och om igen???? Men ändå är A?

Att släppa någonting för att man mår dåligt under en lång tid innebär inte att man rymmer från sina problem. Känner man att det har pågått under en för lång tid och mår sämre med tiden som går så finns det ingen annan utväg. Händer det dåliga om och om och om igen nu, hur blir det då sen?? Har man lagt alla korten på bordet, och lite till, flera gånger om utan fungerbar respons då är det heller ingenting att stanna kvar vid.. oavsett alla underbara minnena som man har tillsammans. Det svider och gör ont att säga så, men det gäller att vara realistisk också. Inte ska man vara blind av kärleken hela tiden, och leva på någonting som har passerat framför ens ögon.

Jag kommer aldrig att förstå en del handlingar, aldrig. Inte ens efter att ha frågat och fått svar rakt in i min själ. Men det är väl så det är, en del frågor stannar kvar obesvarade för alltid.

Jag vet inte om jag har gjort rätt... jag vet inte vad som är rätt .. jag vet inte vad jag ska känna... skriva..eller tänka.. jag vill bara lämna allting för en stund och komma tillbaka när jag är redo. Dags för mig att sova. Det var väl menat att det skulle bli såhär.. TILL SLUT.

We weren't strong enough together.. And NOW im off, forever. Ive had enough..

TakeCare / A