Creadiem

Jag hade tänkt att lägga mina känslor i ett badkar samtidigt som det slog mig att det inte är poängen med att känna såhär. Anledningen är självklar, men beteendet är inte likaså. Jag blir så förbannad och rasande över att det kan vara så svårt att bara lägga pusselbitarna på det sätt man själv vill ha dem på. Nu är det tillbaka igen, precis som det var förrut. I början. I början då man bör dansa på rosorna. För varför ska man tagga ner sig bland taggarna?!

Hur idiotisk och pantad får man lov att vara på en skala från ett till tio!?? Allvarligt talat? Säger man A så ska man hålla A och inte börja med C?? Eller ännu värre med Ö?! Omg! Jag är så onödigt rasande just nu, men ibland springer man bara runt i en ond cirkel alldeles för länge. Problemet här är utgången, hur kommer man ut från en ond cirkel utan att snubbla tillbaka!??

Men tänk er samtidigt att denna onda cirkel är någonting som ni inte kan ta er ut ur. Någonting som bara infaller med jämna mellanrum. Då allting är för bra för att vara sant. Det är då det smäller. Från ett förväntat håll, men mestadels från ett oförväntat håll. Det typiska i det typiska. Livet!

Ja livet, världens största mysterium. Tänker inte fortsätta när jag känner såhär.. ska bli skönt att sparka av sig ikväll.TakeCare / A