Creadiem

Blåbärspaj och kall vaniljsås har bäddat ner sig i min mage, min hund ligger som ett klistermärke längst mitt vänstra ben, till höger om mig ligger min hög med to-do notisar och jag mår som om jag hade världens största baksmälla. Det komiska kring det hela är att jag inte dricker, min känsla av baksmälla måste bestå av alla känslor som kläcktes ur mitt undangömda och förträngda ägg igår.

Min dag igår var lite speciell, som resten av mina aha-liknande dagar på den senaste tiden. Upplever en mängd olika känslor som jämt blåser upp som om en tornados oändliga kraft drar sig genom min kropp. Allting kan rivas upp på mindre än en sekund, saker som för många inte ens existerar eller är det minsta problemet i vardagen.

Kräsna individjävel, är precis vad jag känner mig som ibland. Har verkligen det viktigaset!?.

Jag hade det som vanligt underbart i skolan tillsammans med alla sötnosar i labbet, duktighetskänslan spred sig som en eld genom mina fingrar när allting var klart laborations- och uppgiftsmässigt. Min dag slutade i Trelleborg, efter min powernap med både Nallisen och Sussan tätt intill mig. Trelleborg.

Vädret igår var skrämmande. Min ångest som jag skrev om senast var som störst på morgonen när jag såg att gräset var vitt utanför mitt fönster. Det hade snöat. Turligt nog visade det sig att det bara var slask. Men istället började det blåsa som om väderguden vore förbannad. Min oro blev så stor att jag knappt kunde somna in i min powernap.

Tittar skeptiskt ut genom mitt fönster nu, grenarna på trädet utanför rör inte sig en millimeter. Igår var det verkligen kaos. Jag var så rädd över att sätta mig i bilen alldeles själv och köra till Trelleborg pga. tröttheten, vädret och känslorna. Så rädd att mitt smink blev så tjockt som om jag tillhörde gänget på industrigatan. Stod vid spegeln bara för att stå där istället. Jag körde till Trelleborg med tårar i ögonen och med händerna fastklistrade på samma plats på ratten.

Det var inte så skrämmande som jag hade målat upp det. Man klarar sig alltid själv. Jag klarar mig alltid själv. Vägen var mörk vid det klockslaget, massa med lastbilar som inte kunde köra rakt och bilar som körde alltför långsamt. Med gasen i mattan kom jag fram snabbt och jag bemöttes av en varm pub med mysig live-musik.

Bilder från google.

Händelsen igår, var menad att inträffa. Mitt jobb var toppen, hade trevliga vakter (som vanligt, precis som krögarna) och gästerna var väldigt söta. Men hade en som fuskade (men jag körde över honom med mitt spel, muhahaha), en som jag bad vakterna att slänga ut och en som spillde öl över hela bordet. Trots detta var jag faktiskt glad för stunden, hade underbar live-musik i bakgrunden och hade tagit mig genom storm och vind för att sitta där och deala.

Vägen hem var som en spegel, regnet tvättade hela bilen och jag satt och sjöng högt för att inte somna pga mörkret och den tomma vägen. Jag har alltid avgudat att åka runt som passagerare på en motorväg i mörkret, med skön musik i bakgrunden. Men inte själv som bilist i tråkiga väderförhållanden och en hjärna på semester.

Åh min mamma är bäst. Hon har precis kört iväg för att köpa min favoriträtt hos Thailändarna. Är så hungrig och längtar tills jag ska sätta mig i bilen och köra till Trelleborg igen. Imorgon ska jag upp tidigt för att gå på en Skönhetsmässa tillsammans med Mamma och Syster, kommer bli buskul!

Dags att ta tag lite hårdare i dagen, ha det finast! TakeCare / A