Creadiem

Blåbärspaj och kall vaniljsås har bäddat ner sig i min mage, min hund ligger som ett klistermärke längst mitt vänstra ben, till höger om mig ligger min hög med to-do notisar och jag mår som om jag hade världens största baksmälla. Det komiska kring det hela är att jag inte dricker, min känsla av baksmälla måste bestå av alla känslor som kläcktes ur mitt undangömda och förträngda ägg igår.

Min dag igår var lite speciell, som resten av mina aha-liknande dagar på den senaste tiden. Upplever en mängd olika känslor som jämt blåser upp som om en tornados oändliga kraft drar sig genom min kropp. Allting kan rivas upp på mindre än en sekund, saker som för många inte ens existerar eller är det minsta problemet i vardagen.

Kräsna individjävel, är precis vad jag känner mig som ibland. Har verkligen det viktigaset!?.

Jag hade det som vanligt underbart i skolan tillsammans med alla sötnosar i labbet, duktighetskänslan spred sig som en eld genom mina fingrar när allting var klart laborations- och uppgiftsmässigt. Min dag slutade i Trelleborg, efter min powernap med både Nallisen och Sussan tätt intill mig. Trelleborg.

Vädret igår var skrämmande. Min ångest som jag skrev om senast var som störst på morgonen när jag såg att gräset var vitt utanför mitt fönster. Det hade snöat. Turligt nog visade det sig att det bara var slask. Men istället började det blåsa som om väderguden vore förbannad. Min oro blev så stor att jag knappt kunde somna in i min powernap.

Tittar skeptiskt ut genom mitt fönster nu, grenarna på trädet utanför rör inte sig en millimeter. Igår var det verkligen kaos. Jag var så rädd över att sätta mig i bilen alldeles själv och köra till Trelleborg pga. tröttheten, vädret och känslorna. Så rädd att mitt smink blev så tjockt som om jag tillhörde gänget på industrigatan. Stod vid spegeln bara för att stå där istället. Jag körde till Trelleborg med tårar i ögonen och med händerna fastklistrade på samma plats på ratten.

Det var inte så skrämmande som jag hade målat upp det. Man klarar sig alltid själv. Jag klarar mig alltid själv. Vägen var mörk vid det klockslaget, massa med lastbilar som inte kunde köra rakt och bilar som körde alltför långsamt. Med gasen i mattan kom jag fram snabbt och jag bemöttes av en varm pub med mysig live-musik.

Bilder från google.

Händelsen igår, var menad att inträffa. Mitt jobb var toppen, hade trevliga vakter (som vanligt, precis som krögarna) och gästerna var väldigt söta. Men hade en som fuskade (men jag körde över honom med mitt spel, muhahaha), en som jag bad vakterna att slänga ut och en som spillde öl över hela bordet. Trots detta var jag faktiskt glad för stunden, hade underbar live-musik i bakgrunden och hade tagit mig genom storm och vind för att sitta där och deala.

Vägen hem var som en spegel, regnet tvättade hela bilen och jag satt och sjöng högt för att inte somna pga mörkret och den tomma vägen. Jag har alltid avgudat att åka runt som passagerare på en motorväg i mörkret, med skön musik i bakgrunden. Men inte själv som bilist i tråkiga väderförhållanden och en hjärna på semester.

Åh min mamma är bäst. Hon har precis kört iväg för att köpa min favoriträtt hos Thailändarna. Är så hungrig och längtar tills jag ska sätta mig i bilen och köra till Trelleborg igen. Imorgon ska jag upp tidigt för att gå på en Skönhetsmässa tillsammans med Mamma och Syster, kommer bli buskul!

Dags att ta tag lite hårdare i dagen, ha det finast! TakeCare / A

Då var ännu ett pass avklarat, med 100%ig vinst. Någonting som föll som en överraskning för mig då jag knappt kunde se någonting framför mig. Min huvudvärk hade kunnat klassificeras som en jordbävning 5 på richterskalan i hjärnan. Minns inte ens senast jag hade ett sådant skalv i huvudet. Turligt nog var det mot slutet av passet, och det var heller inte ett nattligt sådant. Men oturligt nog (i detta avseende) blev bordet givetvist stormat under slutet då min huvudvärk växte sig maximalt. Jag informerade mina gäster vad det var för fel på mig och lyckades hantera hela situationen utmärkt. Trots mina darrande händer, återkommande värmeslag, växande huvudvärk och tryckande ögon kunde jag sköta mitt jobb. Detta är jag verkligen stolt över, att jag kunde behärska mig vid en sådan situation, då jag helst hade velat lämna allting och bara sova bort snurren.

Imorse var vi rätt många på träningen, en del nya men även de som inte har tränat på många år. Det finns verkligen ingen bättre självkänsla än att ta tag i sin överklappade träning igen. Jag är så nöjd över mig själv. Oavsett hur lång tid det tar eller vilka konsekvenser det kan få, så är det värt vartenda öre.

TakeCare / A

Uj! Im so sorry för mitt inaktiva bloggande de senaste dagarna. Har inte haft känslan eller tiden att sitta och låta en annan del av mig få sin dagliga dos av orgasm.

I fredags jobbade jag i Lund, det var en väldigt speciell dag men speciellt kvällen/natten. Precis som vanligt då kanske jag ska tillägga. Vet inte riktigt hur allting inträffade men det var som om en bomb utlöstes på en onödigt hög nivå. Men någon gång smäller det och det smällde i fredags. Mitt inre fick sin utlösning utav irritation och sorg samtidigt som en kraftig vind av positiv kraft ocuperade dess tidigare plats. Väldigt skönt nu i efterhand då man alltid lär sig någonting nytt, både positivt och negativt.

Kvällen på jobbet bestod av så mycket som klistermärken till individer vars sinne befann sig på botten av ett Ölglas. Det var trevligt spel hela kvällen och jag har lärt mig att nästintill bara existera i min och bordets lilla bubbla då jag sitter där, bland alla skrikande människor och musiken pumpandes i omgivningen.

Igår träffade jag Mikey, vad ens vardag kan förändras under en kort tid? Men sådant är livet, som sagt. Det känner vi alla till. Viktigast är det att veta vad man vill och såklart att må bra, för varför ska man gå runt och vara nere när man kan gå runt med världens glädje strålandes runt omkring sig!? Man ska kämpa för det man mår bra av. Träffade även Babe, men babe är min vardag. Så babe träffar jag gärna varje dag alltid om det går.

Hur kommer mina poliser in i detta inlägg? Under de senaste dagarna har jag blivit stoppad av polisen två gånger varav den ena gången var just i fredags. Jag hade kört fel. Tänk er en liten gatan mellan två torg, hur stor är sannolikheten att man träffar på en polisbil?? Väldigt liten helt statistiskt sätt. Men såklart hände det mig! Och från att verkligen sitta och känna sig som den rödaste, vettskrämdaste och stressade tomaten någonsin till att verkligen ge världens leende och söta puppy eyes. Jag avlägsnade mig från polisbilen utan några som helst stora invändningar.

Idag är det söndag, jag la mig ruskigt tidigt igår för att kunna vara effektiv på träningen imorse, men även att skriva på min hemtentamen. Tyvärr så har jag inte påbörjat min fortsättning, då min syster kom på besök med sin man. Och här kommer nästa polis scenarium in i bilden. Några snorungar hade tagit sig in i deras hus och tagit vad som hade fallit dem i ögonen. Jag känner hur min ilska stiger, samtidigt som jag tycker synd om dessa människor. Jag minns väldigt väl hur även vi blivit drabbade av dessa *censur individerna* ett flertal gånger. Och jag tänker inte lägga ut ett utlägg kring detta nu, för ni är så patetiskt löjliga. Skaffa mål, jobb/utbildning och sluta ta vad andra har kämpat och lyckats åstadkomma under en lång tid.

All fokusering riktas nu åt min hemtentamen. Ha det fint!
TakeCare / A

Godkväll, har precis duschat och tittat lite på TV efter att ha kommit hem från träningen. Min dag, som jag fruktade så mycket, gick bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag tackar alla som fanns som mitt stöd igår, det behövdes verkligen.

Min dag, som jag fruktade så mycket, bestod av en så kallad grillning. Jag hade fyra otrevliga "gäster" som skrek på mig/varandra, pratade hela tiden, kastade marker över hela bordet, flyttade kort, tog kort, la till/tog bort sina insatser/varandras insatser, lyssnade inte på mig och var allmänt kalla-på-vakten gäster eller förbud-att-spela-vid-mitt-bord gäster. Gästerna från helvetet rent ut sagt!!! MEN det gick och jag sitter här hel och kry! Jag klarade det, trots min negativa inställning och känslan av att kasta ut hela cashboxen genom fönstret när jag väl stod där. Det känns väldigt bra nu i efterhand, så det var en väldigt bra idé att grillas, för nu lär man tänka på det mer än vad man har gjort tidigare. En del gäster fuskar om de får tillfället!! Man kan ju inte vara hur snäll och naiv som helst i denna världen, tyvärr.

Fick mitt anställningsbevis idag också, känns toppen! Och det var inte värt att frukta detta tillfälle så mycket som jag gjorde heller. Men det är bara så typiskt mig med mina höga krav och behov. Vad hade man varit utan det överhuvudtaget? Plus att jag håller på att bli förkyld, pga elefantsnytaren säkert. Hur irriterande är inte det?!!



Ska nanna nu, lång dag imorgon. Ha det underbart! (bild tagen från google)
TakeCare / A