Creadiem

Det mest lustigaste här i livet är vad känslor kan få en att göra. Jag har under den senaste veckan varit med om en flod av känslor samtidigt som en stor del av dem slagit mot strandkanten och runnit ner i sanden.

Jag har fått nog och verkligen visat att jag har fått nog. FÖRÄNDRINGAR! skriker världen då. Men man är ju vad man är. Inte ska man behöva förändras för att tillfredställa någon annan, egentligen. Och man förstår vad man har när man har förlorat det eller hur? Det är alltid lika sorligt, men det kommer alltid nya förbättrade modeller (!) som alltid är ett steg närmare den rätte (!). Denna underbara varelse hade kunnat vara det, utan problem. Egentligen (?)

Det är någonting av det mest hemskaste jag vet, inte trodde jag att det skulle vara så svårt för ett hjärta att hitta ett annat och att allt skulle bli precis som man velat ha det. Åtminstone så att man alltid känner känslan av lycka och uppskattning. LYCKA! Hur är man när man är lycklig? Varför gör man saker svårare för sig själv eller för någon annan än vad det är?

Jag är nog lycklig nu, jag känner lycka? Nej. Förvirring är det. Jag är rädd. Min mamma ska snart läggas under kniven. Jag har lagt mitt plugg på hyllan de senaste dagarna. Mitt hjärta skriker och misshandlar min kropp. Min hjärna visar att den lever och ger mig aldrig huvudvärk nuförtiden. En förkylning har brytit ut och försvagar min kropp. Jag vet inte vad som händer eller vad jag ska tänka, göra eller känna...

Igår kom Babe över, vi hade det lika skoj som alltid. Skrattade ihjäl oss, tittade på en tävlingsfinal med min mamma, dummade oss och så klippte jag hans fina hår. Hans söta små lockar ligger i min papperskorg för tillfället, och snart lär de slängas ut i det kalla för att sedan brännas i skräpets helvete efter en hemsk resa dit. Sorligt, men sådant är livet.

Att bli omhändertagen, älskad och uppskattad är väldigt fint och får en att må bra direkt. Anledningen till att man saknar känslan av att vara glad ibland är att man ser saker man fruktar och tror på det. Man tror alltid det värsta och ser bara det värsta vid eventuella misstolkningar. Idiotiskt men det är tydligen så vi är uppbyggda. Och så har man så fel för att man inte fått sitt dagliga intag av bekräftelsen.

Patetiskt! Men man lär sig med tiden som går. Dags för mig att ta tag i min bok och läsa den nu, ha det toppen! TakeCare / A

Tänkte ge ett respons inlägg till min underbara väninna som har lyckats att skriva ner en väldigt känslofylld text med mig i åtanken. En text som är väldigt privat, känslig och sann ändå ut i spetsarna..

Hon skriver att hon vet hur det är när allting faller i bitar, hur varje individ förväntar sig hur en del saker ska vara i ens liv och hur människor faktiskt lever i två olika världar. För det är precis det vi gör, om inte ett flertal olika världar varav mer än hälften är oförståeliga och oåtkomliga. En av dessa världar skapar människan själv, en bild av hur man vill att ens liv ska se ut för att man ska vara riktigt lycklig. Jag kunde inte ha skrivit det bättre själv.

Texten fortsätter med en förklaring kring problemet med att vara lycklig. Att ens förväntningar inte stämmer ihop med verkligheten. Hur man ena dagen mår bra, för att sedan må sämre den kommande dagen pga. alla känslor och tankar som trycker runt i ens kropp. Onödiga känslor och tankar som bara ställer till det för en.

Min kära vän skriver sedan 2 rörande stycken. Hon har känt mig i flera år nu och vet precis hur jag fungerar i en del avseenden. Jag söker efter den rätte, för varför ska jag spendera mitt liv med någon som jag inte tänker hålla fast vid framöver just nu? Den rätte, hur patetiskt låter inte det överhuvudtaget? Vad är rätt? Vem är rätt?

En mening jag fastnar vid väldigt väl är ”Du letar alltid efter något som du anser är större än dig själv, och ibland när man vill ha något så himla mycket som du vill ha den personen som uppfyller dig helt så ser man inte verkligheten, utan en redigerad bild av verkligheten.” Tada! En AHA-upplevelse från ett tidigare inlägg! Sanningen är inte sanningen, utan det man vill se på riktigt. Man förtränger sanningen och ser det som inte existerar egentligen; det man vill ha, se, känna och/eller vara.

Förändringar, det är någonting man lever i. Man är nästintill en förändring. Allting skrivet kring förändringar av denna underbara kvinna stämmer överrens med mina åsikter kring det hela. Det mest personliga som mina ögon passerade i hennes text var kommentarer kring mitt förflutna. Hon påstår att det är pinsamt att hon skrev det, men jag känner inte det så. Alla har vi ett förflutet, och jag står för mitt. Jag vet att det alltid finns någon som har haft det värre, jag påstår inte att jag hade det dåligt.

Jag påstår att jag var rätt inställd till livet redan som en oförståndig liten flicka. Inte skulle jag tillhöra gruppen som mobbar en tjej som har dyslexi? Jag blev bästa kompis med denna tjej och vi kämpade emot allting som hela grundskolan hade att erbjuda oss tillsammans. Och jag ångrar inte mig, för jag vet att det var det bästa jag kunde göra i den åldern. Och vi fick våra sub-grupper som fanns där för oss. Vi knöt kontakter och var starkare tillsammans än vad resten kunde vara tillsammans.

Texten kryper in i självförtroendeproblem, som jag faktiskt inte har längre. Im really good the way I are, jag har insett det nu. Det stämmer att jag inte har varit tillräcklig i mina egna ögon och att jag har kämpat för att trycka undan den dåliga människan i mitt huvud. Människan där som jag på de senaste åren insett inte existerar. Det samma gäller dig, du kan ta alla dina ord och reflektera dem åt dig själv. Du är underbar precis som du är.

Hon skriver att jag jobbat/jobbar hårt i skolan, bryr mig om mina vänner, bryr mig ständigt om hur jag ser ut. Och att resultatet är att jag är vacker, har gott om människor som tycker om mig och är inte långt från att vara klar med mina studier. Precis som min kära lilla vän. Precis som du. Att jag jobbar hårt i skolan faller mig naturligt, att jag bryr mig om andra gäller endast de som finns där för mig nu.. varför? För jag har på senaste år känt att det inte lönar sig att finnas för någon som inte uppskattar en utan bara försöker trycka ned en hela tiden. Personligen tycker jag att det är hemskt att känna såhär, då jag jämt funnits tillgänglig åt allt och alla. Men utnyttjad tänker jag inte bli längre. Där har jag satt ner min fot och tänker inte lyfta upp den igen.

Jag erkänner att jag jämt oroar mig om vad andra tycker. En riktigt kass egenskap som jag jämt bearbetar. Hon skriver om mina dunder-känslor som jag både är stolt och trött på. Stolt över att jag är naturlig nog att sitta och skrika som en ko när jag känner att jag behöver det, men trött på att vara den känsliga kvinnan som söker någonting som säkert inte existerar. Det är förresten sant att jag inte ser på verkligheten på samma sätt som alla andra, men hur ser alla andra på den egentligen? Vem bryr sig?

Sista stycket skriver du om att det är pinsamt att erkänna att det är så du ser på mig. Men jag håller fortfarande inte med, jag vet om att du ser på mig från flera olika vinklar än dessa. Precis som jag gör med dig, jag vet att du är vilse för tillfället men att du kommer att hitta ditt bo till slut. Jag är tacksam över att du har tömt dig sådär för mig, du är så söt. Jag är stolt över att ha dig som vän, du är hur cool som helst. Jag vet att jag kommer att klara allting, och att allt kommer att bli bra till slut. Jag är lika stark som hulken när jag vill vara det.

Du skriver att jag bär mina känslor på utsidan, men det håller jag inte med dig om. Jag försöker trycka ut mina känslor, kanske en anledning till att jag har skapat denna blogg. För att träffas och prata ut håller inte alltid då man jämt har så mycket annat att prata om. Du har sett mig växa som en människa, hur jag kämpar mot mina problem precis som du gör. Jag har lärt mig mycket från dig, och det kommer jag att vara evigt tacksam över. Du fick mig till att se saker ur ett annat perspektiv.

”Och ärligt talat bryr jag mig inte om att du är vacker, att du är strävsam, passionerad, och rolig. Det enda jag bryr mig om och som jag tycker gör dig speciell är att du har ett riktigt starkt hjärta. För det är själva essensen i dig. Att du har känslor som är så enormt stora. När du är ledsen är livet inte värt något. När du är glad skrattar du konstant. Och när du verkligen bryr dig om någon – så gör du det med mer hjärta än andra ens har för sig själva.”
Taget direkt från hennes blogg, och jag tackar dig ännu en gång för denna text.
Min goda vän Monica Lager.

TakeCare / A

Regnet har piskat mina fönsterrutor sen en tidig morgon, ligger i min säng med en pulserande näsa för tillfället. Jag vet om att det är konsekvensen av yogapasset då elefantsnytaren befann sig i samma utrymme som mig i en timme. Att bli förkyld nu har jag verkligen inte tid med, men det finns ingenting man kan göra åt saken. Det går över.

Jahapp, så stark var jag förresten. Med tanke på mina senaste utbrottsinlägg. Hård som en sten trodde jag att jag skulle hålla fast vid mitt berg och inte trilla ner. Men det känns som att jag befinner mig i luften just nu, hur är det möjligt? Jag var så bestämd, mot min vilja, men man vet vad man måste göra ibland. Vad som är bäst i längden. Man känner det emellanåt. För att man blir rädd.. men rädslan ska inte skrämma ihjäl en..

Jag hade gått omkring med tanken väldigt länge och vågat blotta min största smärta för att bli medveten om det på riktigt. Inse sanningen, för det är väl det många gör? Ignorerar sanningen eller tror på någonting som inte finns egentligen?

Svårt har jag att inse att det inte finns någonting, för jag vet att det gör det. Vi vet det. Efter allt som vi har varit med om så kan man inte säga någonting annat. När vi åter igen är med varandra uppstår det en slags vulkan-explosion när vi träffas på riktigt...och hela muren som man har som försöksskydd raseras på mindre än en sekund.

Inga ord behövdes överhuvudtaget, våra själar och kroppar kunde sitt egna språk och det var någonting av det sjukaste jag har känt i hela mitt liv.. min hjärna stängdes av totalt och jag försvann till en underbar plats, paradiset. Vi är menade för varandra egentligen, men kanske inte vid dessa omständigheterna som vi lever i eller eventuellt skapar...
TakeCare / A

Hur ska man kunna sova nu? Är det ens möjligt? Jag har tur att min mamma kommer in vart 15:e minut, annars hade jag skrikigt sönder mina lungor och strupe, gråtit sönder mina ögon och sparkat sönder mitt rum. Utan tvekan. Det är precis vad jag känner inom mig just nu.

Nej nu ska jag sluta skriva här.. jag ska bara slänga mig i sängen och ligga där med min PinkyDinky för att SOMNA!! TakeCare / A

Många timmars sömn, men ingen vilja att kliva upp ur sängen som vanligt nu under vinterhalvåret. Varför ska man göra det överhuvudtaget? Det är ju så varmt, skönt och mjukt att bara ligga där och vila? Ingen ondska i närheten. Bara kärlek.

Sitter och lyssnar på Britney Spears nya skiva Cirus, hon är faktiskt en väldigt bra artist som sjunger direkt från hjärtat. Hon har ju varit med om så sjukt mycket på så kort tid att det är ett underverk att hon fortfarande står kvar på denna planet också. Tummen upp för Britney, en stark kvinna som man inte borde se ner på.

Har ni förresten känt att ni nått gränsen ibland? Då det bara säger STOP!! Då man bara stannar till och inte vet vart man ska ta vägen eller göra längre? Då man har fått nog av allt dåligt? Då man känner att man bara vill lägga sig på marken och ligga där tills allt hinner ifatt en? Vad? Det man eftertraktar, saknar eller behöver? Bara ligga där och göra absolut ingenting. Leva? Andas? Existera? Ensam?

Eller bara gömma sig under sitt duntäcke och vakna upp när allting är bra igen? Bra? Vad är bra? Vad är dåligt? Känslan av att bara stanna tiden och sitta och vara apatisk? Har ni någonsin känt känslan av att ni kan förlita er på någon annan fullständigt? Börjat älska någon annan på riktigt och upplevt saker du aldrig trott du skulle få uppleva tillsammans? Men inser att det är en ren besvikelse i slutändan? Du har vågat släppa alla dina känslor fria, men fått dem inlåsta i en bur på väntan efter bättre tider?? Bättre tider? Vad är bättre tider? Man skapar sin lycka själv! Mestadels. Eller har jag fel?

Har man gjort rätt? Har man gjort fel? Vad är rätt? Och vad är fel? Vad är allting? Vad är meningen, med allting egentligen? Har ni kämpat för någonting under en väldigt lång tid utan förändringar? Men hoppats på det bästa? Trott på någonting som kanske aldrig ens fanns?? Men bara släppt efter lite och låtit det flyta på av sig själv? Vad ska man kämpa för? Varför? Hur ska man kunna lita på någon annan som säger A men gör B? Om och om och om och om om om om om om och om igen???? Men ändå är A?

Att släppa någonting för att man mår dåligt under en lång tid innebär inte att man rymmer från sina problem. Känner man att det har pågått under en för lång tid och mår sämre med tiden som går så finns det ingen annan utväg. Händer det dåliga om och om och om igen nu, hur blir det då sen?? Har man lagt alla korten på bordet, och lite till, flera gånger om utan fungerbar respons då är det heller ingenting att stanna kvar vid.. oavsett alla underbara minnena som man har tillsammans. Det svider och gör ont att säga så, men det gäller att vara realistisk också. Inte ska man vara blind av kärleken hela tiden, och leva på någonting som har passerat framför ens ögon.

Jag kommer aldrig att förstå en del handlingar, aldrig. Inte ens efter att ha frågat och fått svar rakt in i min själ. Men det är väl så det är, en del frågor stannar kvar obesvarade för alltid.

Jag vet inte om jag har gjort rätt... jag vet inte vad som är rätt .. jag vet inte vad jag ska känna... skriva..eller tänka.. jag vill bara lämna allting för en stund och komma tillbaka när jag är redo. Dags för mig att sova. Det var väl menat att det skulle bli såhär.. TILL SLUT.

We weren't strong enough together.. And NOW im off, forever. Ive had enough..

TakeCare / A

Sov länge inatt, med mardrömmar hängandes i luften hela tiden. Jag vaknar, och möts av tråkigt-väder-nr-1 på köpet. I skolan hade jag bara ett projektmöte varav Nahal bjöd på iransk mat. En väldigt spännande smakupplevelse och fin tanke att bjuda hela gruppen på mat. Har aldrig tidigare ätit någonting liknande.

Jag har även fått mitt schema för december också, andra året i rad ska jag jobbade på nyår. Fast detta var bara ett för taskigt läge, slutar prick tolv helt generellt.. hinner ju bara ut genom krogdörren för att få uppleva tolvslaget !??

Förra året började jag 05:20 på nyår, men då jobbade jag för Pågen AB. Det var en helt annan femma, hann fira det nya året i lagom tempo innan jag skulle börja jobba. Idag träffade jag förresten på elefantsnytaren x 4 på yogapasset såklart, min irritationsfaktor. Snart kommer jag att tillhöra dem, och då kommer jag att bli redigt förbannad.

Det enda positiva idag var att Luis Palmer besökte vår skola med sin solartaxi, han har kört världen runt (36länder) i denna eldrivna bil som han har konstruerat tillsammans med mycket hjälp från både sponsorer och tekniker. Bilen har ett släp med solfångare som omvandlar solenergi till el. Hur hade världen sett ut om alla körde runt med eldrivna bilar istället? Hade det blivit bättre klimatmässigt, eller är det redan försent? Frågorna är många, men svaren få.

Läs gärna mer på hans hemsida www.solartaxi.com (bild tagen därifrån)

Godkväll, har precis duschat och tittat lite på TV efter att ha kommit hem från träningen. Min dag, som jag fruktade så mycket, gick bättre än vad jag hade förväntat mig. Jag tackar alla som fanns som mitt stöd igår, det behövdes verkligen.

Min dag, som jag fruktade så mycket, bestod av en så kallad grillning. Jag hade fyra otrevliga "gäster" som skrek på mig/varandra, pratade hela tiden, kastade marker över hela bordet, flyttade kort, tog kort, la till/tog bort sina insatser/varandras insatser, lyssnade inte på mig och var allmänt kalla-på-vakten gäster eller förbud-att-spela-vid-mitt-bord gäster. Gästerna från helvetet rent ut sagt!!! MEN det gick och jag sitter här hel och kry! Jag klarade det, trots min negativa inställning och känslan av att kasta ut hela cashboxen genom fönstret när jag väl stod där. Det känns väldigt bra nu i efterhand, så det var en väldigt bra idé att grillas, för nu lär man tänka på det mer än vad man har gjort tidigare. En del gäster fuskar om de får tillfället!! Man kan ju inte vara hur snäll och naiv som helst i denna världen, tyvärr.

Fick mitt anställningsbevis idag också, känns toppen! Och det var inte värt att frukta detta tillfälle så mycket som jag gjorde heller. Men det är bara så typiskt mig med mina höga krav och behov. Vad hade man varit utan det överhuvudtaget? Plus att jag håller på att bli förkyld, pga elefantsnytaren säkert. Hur irriterande är inte det?!!



Ska nanna nu, lång dag imorgon. Ha det underbart! (bild tagen från google)
TakeCare / A

Det har hänt förr och det händer igen. Inte för att jag har det dåligt, men jag mår inte så bra nuförtiden. Har så mycket att tänka på, vara orolig över och göra, att jag inte ens vet vad jag ska börja med eller känna ibland..

Efter att ha pluggat lite på HS idag trodde jag att jag skulle flyga ned i marken med näsan före när jag stod i kön till bussen. Men turligt nog gjorde jag inte det. Känslan som expanderar inom mig jämt är obeskrivlig, men den finns där och jag vet inte vad jag ska göra för att få bort den. Man bygger upp någonting som man tror/litar på och mår bra av, men så rasar det om och om igen av sig själv. Vad gör man då?

Jag fruktar även morgondagen.. men jag vet om att jag kan klara det om jag vill. Jag tänker klara det! Men jag fruktar den ändå och hade behövt ett stöd för att hitta mina krafter som utlöses vid helt fel tillfällen. Det kommer bli så sjukt tufft, har hört hur andra har upplevt hela händelseförloppet (direkt). Man kanske måste få uppleva det sådär för att bli starkare? Allt man fruktar, men inte dör av, blir man ju bara starkare av..

Filmen igår var förresten asrolig, jag hade svårt att koppla av men gjorde det till slut. Den var så rolig att den fick Babe att gråta av allt skrattande, det var trevligt att se och höra. SE DEN, för den är värd att se om man vill skratta på!! (bild tagen från google)



Ska lägga mig nu, är så trött pga allting att jag bara vill sova sova sova...
TakeCare / A

Operan igår var.. väldigt nytt och definitivt någonting jag gärna gör om igen. Det var hur häftigt som helst!! Följande gåshuds-spridare var;

Celine Byrne - Sopran
Carry Persson/Baryton - Sopran
David Giménez - Dirigent
och såklart tentoren José Carreras!

Malmö Arena var för den delen inte så stor som jag hade förväntat mig, men parkeringen däremot var överdriven. Att stå i bilkö och gå 5min till arenan i sådant väder är lite att ta i, men det blir säkert bättre när allting är klart.

Övergången från Opera till House igår kväll/natt var katastrofal. Herregud, min inställning var ju inte den bästa. Stå utanför Luftkastellet i iskall blåst och inte bli insläppt vid bestämd tid är bara så dåligt att det är sorligt. Omringade av idioter, för det var precis vad de var och kommer säkert alltid att vara det. Men kvällen slutade hur bra som helst, det var verkligen toppen! Speciellt när de drog in live-artister, saxofonisten + gitarristen. O m g, underbart! Vill bara tillbaka igen. Tack för kvällen Babe. Nedanstående bilder är från kvällen.



Träningen imorse var precis vad jag behövde trots min fartfyllda kväll/natt. Ett lugnt och fint stretchingpass, kunde ju inte ha blivit bättre!? Vi har fått en ny hemsida för klubben också, det tycker vi om! Känns så motiverande att gå och träna på klubben nu när alla är så insatta, det känns verkligen jätte bra. Precis vad jag har saknat.

Ikväll ska jag förresten se Madagaskar 2 med Babe på bio, har stora förväntningar på filmen och hoppas på att den kommer att vara prima! Precis som ettan var :)


Ha det toppen!
TakeCare / A

Efter att ha laborerat på HS igår, och tagit reda på lite mer nyttig information över min framtid, åkte jag hem och slängde mig i sängen. Babe kom över och snart var det dags för mig att bege mig till jobbet genom den nya snön.

Mitt pass var toppen! Jag hade fullt bord jämt, med 6-7 glada, skrikande och roliga personer åt gången. Det var 2 stora gäng som var ute och festade med jobbet, så ni kan bara tänka er hur stämningen var där inne. Efter mycket spel, prat och skratt drog gängen vidare för att dansa loss på något av stans uteställen. Jag lämnades kvar ensam i några minuter..

En mörkklädd man satte sig vid bordet utan att vilja spela. Han var på resande fot från Kaliforninen, för att efter att ha besökt Köpenhamn och Malmö, flyga till Kina om 4 dagar. Vårt samtal började som vilket samtal som helst, tills jag frågade honom hur han hamnade i just Malmö. Han tittade på mig under en kort tid utan att säga någonting. Sedan lyfte han på sin kaffekopp och började prata. Det han sa fick mig att frysa fast vid min stol. Jag visste inte hur jag skulle reagera men var hur lugn och pratsam ändå. Min vakt stod ju ändå runt hörnan. Vår diskussion handlade om allt från Obama till hur livet är. Men det som jag reagerade starkt på var hans jobb. Hans så välbetalda men hemska jobb. Under fyra år har han tillhört en organisation som legalt säljer vapendelar till armeér och smågrupper runt om i världen. En organisation som indirekt säljer delar åt de som kan konstruera och mörda oskyldiga individer. Nästintill alla vapen. Vårt samtal var väldigt långt, men för att dra en slutsats över samtalet så var det ett av de konstigaste mötena jag har varit med om. Så konstigt, att jag satt och stirrade på hans kaffekopp hur länge som helst när han hade avlägsnat bordet.

Denna man tjänade överdrivet mycket i veckan, en indirekt mördare som han kallade sig själv. Han satt verkligen och tömde sig över hur hemskt han mår över det hela och att pengar som han får för det han gör inte gör honom lycklig. Givetvis så ska man inte göra vad som helst för att få en tjock plånbok, här kan man dra in prostituerade. Men det finns så många aspekter och olika omständigheter kring det hela att det inte ens är lönt att börja skriva om det just nu. Till denna mannen, som har den nyaste mercedesen i Kaliforninen, ett stort hus med pool, städfirma, besökt stora delar av världen, fru och 2 småbarn där hemma. Sitter vid mitt blackjack bord i en Pub i Malmö och säger hur lustigt livet är egentligen att han satt där och pratade med mig, och hur vidriga alla människor är som kan göra vad som helst för att få mycket pengar. Jag frågade honom vad han skulle säga till sina döttrar då de blivit tillräckligt stora, men fick inget bra svar. Hans svar var att det är hans underbara fru som uppfostrar dem och att han tyvärr inte kan spendera så mycket tid med dem pga sitt jobb. Han kallade sig själv för hemska saker och blev imponerad över min inställning till livet. Hans råd var även att jag aldrig skulle bli blind av pengar som han hade blivit, och att jag ska fortsätta med mitt tankesätt och vilja. Han önskade mig all lycka till livet som jag startar, och lämnade sin kaffekopp bakom sig för att sova ut på hotellet på andra sidan kanalen. För att dagen efter bli den iskalla mannen igen som säljer vapenkomponenter till de giriga, från den girige.

Som blackjack-dealer träffar jag så sjukt många olika människor med brutalt annorlunda personligheter än vad jag är van vid att det är otroligt. Detta var mitt andra pass där jag jobbade själv, och jag har träffat många resenärer men även fått mina stamkunder. Mötet med denna mannen var trots alla person-möten det mest chockartade. Och om hans historia är sann eller inte kommer jag aldrig att få en bekräftelse på, men det fanns absolut ingen anledning för honom att sitta där och dra lögnar kring ett ämne som han kunde redogöra hur djupt och klart som helst.

För att falla ner på jorden igen, så har jag nyligen möblerat om hela mitt rum och dammsugit hela huset, förstår mig inte på hur min hund kan tappa så mycket hår på en och samma gång. Jag klarar bara inte av att ha massa hår liggandes överallt, så nu är hon även 2kg lättare men lika söt som alltid.

Ikväll ska mina pärons födelsedagspresenter äga rum, med mig som sällskap! Vi ska se José Carreras & co på Malmö Arena. Det kommer bli hur coolt som helst! Har aldrig varit på en opera förr, och heller inte på Malmö Arena för den delen. Men det är kanske inte så konstigt då den rätt nyligen hade sin öppning.



Inatt blir det även ett besök på LuftKastellet för där är det HouseTåget som kommer att regera. Vi ses och hörs mina vänner! Ha en toppen lördagskväll, för det ska jag ha!


TakeCare / A

Jag somnade på ett riktigt dåligt humör efter träningen igår, det enda positiva var att Babe väntade utanför träningen (...) Annars var jag inte vid ett bra tillstånd. När jag vaknade imorse traskade jag ofrivilligt in i köket och såg det jag inte trodde jag skulle få se.. SNÖ! Det hade snöat, jag stormade direkt in till mina päron och berättade den fina nyheten. Inte för att det kanske är så fint med slask, vilket det tydligen skulle bli då det bara var ett litet hölje på marken, men NU är det grymt mycket snö. Det faller massvis med snöflingor hela tiden, vilket är hur mysigt som helst om man befinner sig i en varm miljö. Måste kila nu..

TakeCare / A

Gissa vem jag träffade på under yogapasset igår? Elefantsnytaren! Jag förstår verkligen inte, personen kan inte ens andas som man ska andas under hela den timmen men ändå är denne där och för runt sina bakterier. Det är bara så löjligt att jag ska sluta störa mig på det. Men åh! I avslappningen höll jag på att somna tills jag hör personens plötsliga hostattack. Jag, som hade intagit känslan av att jag inte befann mig i lokalen, slets genast tillbaka till verkligheten. Vilket jag såklart inte ville, men vad ska man göra. Bita ihop eller inte?

Idag laborerade vi på HS, Malmö Högskolan i sjukhusområdet. Vilka fina laboratorium de har, det är verkligen en äkta laborativ miljö. En hel våning med laboratorium och utrustningar för flera miljoner kronor. Detta är på Högskolan, hur är det på ett STORT företag som Astra Zeneca då? Got damn. Våra laboratorium på CTS klassificerar jag väldigt lågt i jämförelse med hur det bör vara, men det är väl anledningen till varför vi kommer att spendera vår fortsatta tid på HS istället för på CTS. Brist på en del utrustning och ultrasterilitet.

Jag minns när hela klassen fick sina lab.rockar, alla var imponerade och sprang runt hur glada som helst. Vi fick tillgång till ett nytt laboratorium, som är riktigt litet för den delen, och var glada över det. Mysigt med ett litet lab. och många pillande små fingrar överallt, bara om dessa små fingrar har koll på sina saker. Men så hamnar vi på HS, där vi egentligen ska vara och vill vara. Verkligen en seriös planvåning, utan nyfikna ovetenskapliga ögon i fönstrena.

TakeCare / A

Min inställning till min omgivning efter sjukhusbesöket imorse var kaotisk. Jag ville verkligen ingenting, ville bara gömma mig i min stora säng och bara flyga iväg till en annan destination. Men man kan inte rymma ifrån sina sk. problem. Det går bara inte.

Inställningen av mitt försök till att förutspå dagen sprack då jag träffade min projektgrupp på skolan. Jag har verkligen en varm och trevlig projektgrupp, vårt samspel är jättebra och vi följer planeringen och lyssnar på varandra. Vi träffade även gruppsykologen idag, vilket faktiskt gick så sjukt mycket bättre än vad jag hade trott. Min inställning till allting är inte så normal alltid, jag beter mig som en struts vid en del tillfällen. Gömmer mitt huvud i sanden, inte för att strutsar gör det på riktigt, men nu är det slut på det. Och har alltid varit slut på det, egentligen? Vi har alla våra spärrar som flyger upp från ingenstans emellanåt, det gäller bara att bita sönder skitet (vitlöksbrödet) och tro på sig själv (jumbokräftan). Man klarar allt. Precis allt, bara man har rätt inställning till det hela.

Vår förstudie går verkligen framåt och alla är med, vi lyssnar på varandra, bestämmer tillsammans, har mig som projektledare, ventilerar kring olika möjligheter, arbetar tillsammans, löser problem utan att skapa nya problem osv. En toppen grupp hittills (trots åldersskillnaderna), och det spelar ingen roll om vår förstudie kommer att gå igenom eller inte. Det viktigaste är att vi gör förstudien tillsammans, ser alla möjligheterna resp. förhinder tillsammans och det viktigaste av allt.. skapar en förståelse och nya erfarenheter kring ämnet. En förstudie handlar ju om att ta reda på om projektet är värt att satsa på eller inte. I vår projektgrupp behövs det någon djupare insatt IT-individ till exempel. Vi har skapat ett ER-diagram, som är korrekt, och jobbat enligt projektledningens vanligaste arbetsform men det räcker inte. Det är så viktigt att samarbeta, likaså att kompromissa både internt och externt. (...)



Oj hoppsan, nu måste jag köra till yogan för att sedan se Wall-eeee (igen!) fast med Papi! Den är sååå söööt!!! Ha det fin fint!! TakeCare / A

Ps. Bild tagen från google och föreställer såklart jumbokräftan!! Kanske inte den mest lämpligaste symboliken för STYRKA men jag var tvungen att ha med den då min mage är fylld med dem precis nu, gott! :)

Godkväll! Hoppas allting är bra med er och att ni njuter av värmen ni befinner er i. Det är så galet kallt utomhus att man knappt klarar av att gå ut med hunden längre (jag har en tjock dunjacka, så det beror inte på brist av utomhusplagg)! Molnfritt, stjärnklart och kyligt, den perfekta mörkerpromenaden OM det hade varit någon grad varmare. Håller ni inte med?

Min morgon tillhörde "irritations" kategorin. Hela gryningen hörde jag hur blåmesarna ovanför badrumsfönsret hackade och flaxade. Hade varit hur trevligt som helst om de hade kunnat vänta några timmar, inte väcka mig varje morgon!! Mitt yogapass imorse var ett balanspass (!), som faktiskt var skönt sådär på morgonen. Har aldrig varit på just det passet tidigare så det var lite annorlunda, och kanske ingenting som jag ska gå på regelbundet. Föredrar 100%ig yoga, som jag tänker gå på redan imorgon klockan 08:00. Perfekt innan skolan!

Måndagen har för övrigt varit som vanligt, skola, drop-in på O'learys och lite städning. Tänkte busa lite med korten nu innan jag lägger mig, ta det lugnt med en kopp grönt te och ta hand om mig själv, Sussi och Mamma. Är riktigt trött, så egentligen finns det ingenting bättre än att bara bädda ner sig själv i sängen och sova!

Har förresten suttit och läst lite på aftonbladet och sydsvenskan sen jag kom hem, så många oförståeliga saker som händer DAGLIGEN!? Det går bara inte att förstå, oh jag blir så förbannad!! (...) Nej nu måste jag tyvärr kila, fick precis oväntade gäster. Ni får ha det så bra så ses och hörs vi imorgon under förmiddagen.

TakeCare / A

Wall-eeee!! Idag var jag på bio med Babe och tittade på min efterlängtade Wall-e (måste se den med Pappa också)! Den var såååå obeskrivligt FIN och SÖT men samtidigt väldigt komisk. Ni som har sett den vet vad jag menar, människorna om 700år hahaha?! Latmaskarnas sekel väntar! För övrigt har filmen sjukt fina budskap och alla bör se filmen, oavsett ålder. Vi satt omringade av små söta barn, precis som jag och pappa var då vi tittade på Shrek 3 då den hade premiär, jag älskar helt enkelt animerat! Det är så uber gulligt samtidigt som verkligheten är inbäddad i det hela på ett smidigt sätt.

Träningen imorse var underbar, det var verkligen bara Jag, Stephanie + tränare. Toppen! Finns ju ingenting bättre än privat träning. Resten var tydligen på kampläger, skadade, annat för sig eller låg bara hemma och sov ut efter lördagsnatten. Johan hade organiserat ett annat kampläger i karatesalen också, vilket var intressant att titta på efteråt. Jag satt och tänkte på hur det skulle vara den dagen då jag möter dem på mattan. De avancerade seniorerna.

Mitt absolut egna pass tog jag mig själv genom i lördags, och jag hade min egna vakt!! Hur coolt är inte det!? Han var dunder trevlig, precis som de flesta gästerna var. Speciellt pojkarna som höll mig sällskap under de två sista timmarna utav mitt pass, pratmässigt. Min nervositet och trötthet lyckades inte påverka mig alltför hårt heller och kvällen gick på hur bra som helst. Längtar redan tills på fredag! Det är verkligen de små sakerna som blir till ett stort resultat.

Idag tänkte jag slänga in några bilder från fredagskvällen, då jag slocknade som en liten baby igårkväll innan jobbet. De lär säkert dyka upp ett flertal till, dock inte action-bilder. Bilderna är som tidigare sett, förminskade och därför inte i likabra kvalité som orginalet. Varför det är just så, har jag inte ett bra svar på ännu. Anonyminitet? Nej det fungerar ju inte hos mig här.


Vår delpresent till födelsedagsbarnet, massa fotografier på bland annat mig och Michael (födelsedagsbarnet) när vi var små. Jätte fina bilder! På mitten bilden har vi min syster, hennes man och såklart sötungen som fyllde 18 år! Bilden till höger består av Babe, Mig, Födelsedagsbarnet, Pappa till denne, Min Syster och vår egna vän och DJ. Riktigt cool sådan, med old polish music i starten! Tummen upp!


Michael, Hans mamma + Min syster, Jag och Babe! Till höger har vi Syster, Mami och Mig! (Mega blekfisen, where are you my beloved sunshine? I really need you right now!!)



Mami och Jag, Mami och Jag äger dansgolvet, Babe och Mami försöker äga dansgolvet!!


Jag, Michael och Mami + Bajb och Babe!


Här kommer en action-bild(slide) trots allt! Men den var bara så glasklar! Min lilla sötunge har fått en uppblåsbar barbara!! Hahahaahaha oooh god! Titta bara hur glad han är över att få öppna en present, och när han lägger märke till vad det är, till att han verkligen FÖRSTÅR vad han har fått till glädjeleendet i slutet! Hahahaha..!! xD



Och så har vi den sötaste lilla Wall-e med Eva, åååh! (bild tagen från google) Har tom. hans söta ljud som SMS-signal nu!! Så skicka gärna sms till mig för jag har ljudet på nu, och lär ha det ett väldigt bra tag framöver!! Tack Babe! Och även för slottet vid havet.

Ska bädda ner mig nu, är ruskigt trött. Blir ett yogapass på morgonen innan skolan imorgon också, det kommer att sitta så fint efter dagens träning! Även efter den hemmagjorda stretchingen! =) I adore it.

Sov så gott och dröm fina drömmar!
TakeCare / A

Igår fyllde min systerson hela 18år, vad tiden går snabbt. Jag minns väldigt väl när vi sprang omkring i vår bassäng ute i Klagshamn och kastade leksaker på varandra. Nu är han 18 år gammal, och jag är 20 år gammal. Hur sinnessjukt som helst. Men tiden går ju såklart framåt och inte bakåt. Precis så borde allting vara, man ska inte fastna alltför hårt över någonting som har hänt heller. Livet går ju vidare, det är bara att skapa sina dagar och vara positivt inställd till livet. Vi lever ju bara en gång.

I torsdags hann jag inte in hit för att skriva lite, men en fin klänning och associarer blev det efter skolan iaf. Hade inte hittat den klänningen om det inte vore för Monica, TACK! Vi tog en fika hos Micke på EH också, dunder mysigt. Alltid lika härligt att umgås med Monica. På kvällen körde jag runt med min syster och fixade det sist till lokalen också, jätte fin lokal faktiskt och det blev uber fint med dukarna och servetterna!

Igår var det laborationer hela dagen, databas-pillande på morgonen och 100% laborativt arbete på förmiddagen. Thomas och jag är alltid lika duktiga, vi försökte tom. hjälpa en etta. Men trots vårt härliga teamwork fann vi inte bokstaven! Eftermiddagen spenderades en stund på O'learys med super trevlig information och stötte på härliga krogmänniskor. Kvällen ägde sedan rum i en lokal på Lorensborg. Det var en väldigt trevlig, kulig och mysig fest, fick även träffa personer som jag inte har träffat på väldigt länge. Så det kunde ju inte har blivit bättre.

Slänger in några bilder från gårdagen/natten imorgon eller ikväll då jag är i stort behov utav en powernap nu, så att jag inte klantar mig på jobbet ikväll. Plus att hela funktionen för att lägga upp bilder inte är i toppform heller. Vi ses och hörs ikväll eller imorgon!

Take Care / A

Jag la mig ruskigt tidigt igårkväll och tänkte på hur pigg jag skulle vara när jag vaknade på morgonen idag. Men när jag flög upp ur sängen klockan 06:00 och tänkte NUUUU ska det göras en massa, slog tanken mig att väckarklockan inte ens hade ringt. Jag borrade åter ner mig bland mina kuddar med hunden och somnade in, precis när jag hade trillat över sömnensmur stormar pappa in och väcker mig..

Var åter hemma runt åtta då jag var ute och promenerade med min hund. Det var så obeskrivligt kallt, trots min tjocka jacka och klumpiga vinterskor, att jag bara ville slänga mig i min varma säng igen. Hade kört pappa till bussen till Göteborg.

Min mamma stod i dörröppningen när jag kom hem, så typiskt. Jag som hade tagit med mig hunden i bilen av den anledningen att hon inte skulle skälla när jag körde upp på uppfarten.
Men saker blir ju aldrig som man hade tänkt sig.

Min säng har varit min tryggaste källa idag, har bara legat och tryckt mestadels av dagen. Inte gjort så mycket vettigt mer än att ha pluggat lite, ringt banken, chefen, läst onödiga artiklar och det vanliga.. tills klockan blev 19:00!!


Klockan 19:00 lämnade jag sängen! Väldigt vettigt!! Mitt mål var att ta mig till Monkan för att sedan köra till yogapasset. Det var sååå underbart skönt att hela min kropp fortfarande njuter av välbehag nu i efterhand. Det var verkligen vad jag behövde, efter taekwondon igår och mitt antiutgångshumör idag. Tack till alla som har visat omtanke förresten, ni är toppen.

Men dagens ros går till Monica! Tack för ett trevligt yogapass och en mysig fikastund efteråt! Imorgon ska vi se om vi hittar en fin klänning som jag kan ha på mig på min systersons 18års fest på fredag. Sötungen håller på att bli vuxen.

Ska nanna kudden nu, ha det fint! (Bilden är tagen från google.)
 TakeCare / A

Mörkret har lagt sig över hela Malmö nu, sitter och pillar på min penna med TheVoice i bakgrunden samtidigt som jag faktiskt äter Pringles (!) Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu då jag åter igen befinner mig i mitt lilla hål. Kan det bero på vädret eller att saker och ting inte är som man hade tänkt sig alltid? Eller kanske både och? Det är ju en självklarhet att ingenting är som man någonsin hade tänkt sig eller önskar. Livet är ju en hel stor överraskning själv. Men det är inte alltid lätt att acceptera precis allting, och det kommer det aldrig att vara för den delen heller. Det förstår väl vilken kotte som helst.

Klockan är snart fem, och min träning börjar om ett antal timmar. Jag längtar tills jag faktiskt står där på mattan och kan släppa precis alla känslor som trycker inom mig just nu. Finns ju ingenting bättre än en känsloavlastning.

Har ni förresten tänkt på hur KASS sjukvården på sjukhusen är här i Skåne?? Det är skrämmande, vi befinner oss i 2000 talet för fasiken!! Förbättring på denna punkten tack! Sjuka behöver direkt vård, inte en placering i långa operationsköer som ofta leder till döden. Skandal. De har satsat stort på fel resurser. Mega suck!



Bilden är tagen i Budapest i april detta året, suddig men den duger! Hade varit underbart att bara flyga, cykla, gå, springa, rulla, köra, åka iväg och upptäcka ett nytt ställe här på jorden. Finns ju så mycket nytt att se och uppleva.

Nä nu är det dags att sjunka ner i sängen med boken igen för att låta klockan bli träningsdags, ha det så fint så hörs och ses vi imorgon! TakeCare / A

Ibland kan jag vara borta när jag har behovet av att få ventilera händelser och funderingar.
Ibland vill jag ingenting mer, bara släppa allting och sätta mig på ett överraskningsflyg.
Ibland simmar jag runt på botten för jag vet inte vart jag befinner mig eller vart jag ska.
Ibland vill jag bara stoppa tiden för att gå tillbaka några steg och andas.
Ibland har jag faktiskt allting någonstans och vill inte veta ett och annat.
Ibland orkar jag inte med någonting för allting är bara för negativt.
Ibland vill jag bara sova bort några dagar.
Ibland(alltid) är jag känslomässigtstörd.
Ibland vill jag för mycket!

Men ingenting ska trycka ned mig överhuvudtaget, inte ens jag själv.
Do you want to know why? Because im good.



Bild tagen i Köpenhamn, spelar dart.. egentligen! (081031) TakeCare / A

Godkväll! Sitter i vardagsrummet och gör mina päron sällskap fast på ett inaktivt sätt. Sitter här med min närvaro helt enkelt, småtittar på filmen Capitan Corelli (2001). Min ängel ligger här intill mig och små snarkar, man kan inte vara gulligare än vad hon är. Idag hade vi en psykolog som föreläste i 3 timmar i skolan, det var såklart intressant eftersom hans föreläsning var väldigt levande. Han som person var även väldigt varm och jordnära. Finns ingenting bättre än att lyssna på sådana personer egentligen. Inte är det intressant att lyssna på någon som är kall och låter som en rekommendation för en bok?

Taget ur Malmö stads hemsida:

By Light 2008, 31 oktober - 9 november.
Upplev Slottsparken i ett nytt ljus under höstens ljusarrangemang By Light. Med nya innovativa ljussättningar blir parken både mer attraktiv och tryggare. By Light har premiär den 31 oktober och pågår till och med den 9 november. För fyra år sedan genomfördes ett liknande projekt: "Malmö By Light". Då var det stadsdelen Möllevången, som under tio dagar förvandlades till en värld av ljus. Nu är platsen Slottsparken, Mariedalsparken och Slottsträdgården. By Light består av fyra delar: Parkens ljus, Konstens ljus, Trevande ljus och Sättet Ljus.

Lördagkväll/natt spenderade jag i Slottsparken tillsammans med Babe och kollade in By light projektet, som jag nämnde igår skulle jag lägga upp en del bilder här. Då min kamera inte är den bästa nattkameran så uppkommer det en del suddiga bilder. Har även inte stämplat mina bilder ännu, eftersom jag inte har photoshop eller alltför mycket tid att sitta och pilla med någonting nytt för tillfället. Alla bilder är tagna under lördagsnatten, och varje station innehöll en informationstavla. En sista kommentar innan mitt lilla bildspel är att allt ljus blev skapat tack vare våra vindkraftverk här i vårt lilla Skåne.


Introduktionen till vänster, precis vid stadsbiblioteket. Vår slutdestination av resan genom parken egentligen, men tänkte att det var likabra att börja med denna. Till vänster hänger det bitar av speglar i trädgrenarna. Personligen tyckte jag att det var riktigt fint, återspeglande vassa föremål med 2 olika sidor vars reflektion kunde innehålla flera olika objekt samtidigt.


Ett höstträd mitt i nattens mörker, sjukt snygg bild. I adore it. Avgudar alla bilder iofs! Till höger ser vi en av många vattendroppar som ständigt kolliderar med den kalla vattenytan med livlösa höstlöv i. En mängd med små vattendroppar studsar då upp i luften. Visst kan det associeras till det verkliga livet? Om ni tänker efter..


Båda bilderna innehåller samma tema fast ur två olika vinklar. Kan ni se vad det föreställer? En bit av Tellus och dess valv av stjärnor ovanför, visst är det vackert?


Underbart fint!! Jag tror att bilden talar för sig själva. Trädet längst till höger hade isdroppar hängandes ur en del trädgrenar. Och det var blått hela tiden, vilket det andra trädet inte var då de emellanåt skiftade färger.


En tom höstbänk. Silvriga hjärtan tillsammans med ett höstlöv. En modig liten igelkott.
En bit av hösten.


Två människor sovandes på marken, och två gestalter av samma trädstam. Dessa människor började röra sig efter ett tag, vilket ni kan förstå inte verkade så normalt där i mörkret. De var avbildade på marken (ni kan se de gula löven) och sov ett tag innan de vaknade, reste sig och gick så att nästa människa kom och la sig. Riktigt häftigt.


V1: En krona bestående av bestick! Fräsig idé.
Fanns fyra stycken längst med promenadstigen.
H1: Ljusnät över en fontän.

V2: En flygande matta på vatten.
H2: En upplyst bit av parken.


Trappor ned mot det hemlighetsfulla vattnet och lysrör bland fina växter. Utomjordningar kanske finns trots allt? ^^


Finns inget mysigare än en trevlig höstpromenad i den friska och kalla nattluften med en varm hand liggandes i sin hand. Bilden till höger är en upplyst bänk som hade sitt egna lilla liv. Ett liv av ljud, mörker, upplysning och silverhjärtan tillsammans med löv på markytan..


Fallande löv och spår av andetag. Sååå höstligt :)


En annan bit av den upplysta parken. Ser nästan ut som ett spel i en annan värld.


Avslutar mitt lilla bildspel med den första bilden på kvällen. Babe och Jag på bussen in till stan för en drink på Mosaik, promenad i stan bland galna + berusade människor och äventyret i parken. Detta var en kväll fylld med nya upplevelser, ett väldigt sevärdigt projekt i parken. Tacksam över att de har så kreativa ideér och hoppas på att det kommer upp flera trevliga aktiviteter framöver. Tur att det var en stillsam och skön höstdag, inte som det är just nu. Blåsigt, regnigt och ruskigt kallt. Kanske dags att ta ett varmt bad och bädda ner sig i den stora sängen innan det blir försent för dagen.

Det har tagit mig en evighet att skriva detta inlägget då mina ögon jämt fokuserat sig på filmen. Capitan Corelli är en romantisk krigsfilm som alla verkligen måste se. Precis alla känslor dyker upp i någon del av filmen, finns inga bättre filmer än de som suger in en totalt och får en att explodera av känslor. Ni måste se den! Det är andra gången jag ser den och den är verkligen värd att se. På riktigt!!! (Filmbilderna är tagna från google). Vill inte ens yttra mig kring filmen för att inte sitta här halva natten.. se den!



Ska ut med hunden, bada och nanna kudden nu. Sov så gott, så hörs och ses vi imorgon!
TakeCare / A

Godkväll godkväll! Hoppas allting är bra med er, själv sitter jag här och är trött. Tänkte bara lämna mina små fotspår här för att sedan nanna kudden. Idag är det farsdag, vilket jag såklart spenderade med Pappsen. Jag tog honom till laserdome eftersom han aldrig tidigare testat på att skjuta runt med en laserpistol. Så det var på tiden! Det var jätte skoj och Pappsen var jättelycklig över det hela! Vi har alla ett barn inom oss, oavsett ålder! =D

Vi var riktigt grymma tillsammans, Hulken och Rambo!! Jag råkade trots min grymhet riva upp ett 6 centimeters märke på mitt vänstra höftben haha, men who cares! Det var jätte skoj ändå! Det idiotiska var att de fyllde hela lokalen med rök, vilket försämrade hela spelet eftersom man kände sig svag och blind för en stund. Vi har faktiskt precis tittat på Surf's up också, som faktiskt är en jätte fin film! Har tom. redan sett den en gång tidigare. So see it!

Igår var det förresten sista dagen för By Light i Slottsparken, där en mängd med bilder togs. Jag tänkte lägga upp dem imorgon eftersom de är värda att se! Men nu är det dags att lämna världen för en stund, så vi ses och hörs imorgon.



Sov gott mina vänner, (bilder tagna från google)! TakeCare / A

Åååååh vad jag har längtat efter att få sova ut, men vad händer? Jag vaknar 08:00 istället! Det är bara så typiskt! Gick då ut med min ängel och har städat hela huset sen dess, nu är det äntligen rent och fint överallt. Vet inte riktigt vad jag ska göra nu, har en hög med papper och böcker intill mig som jag bör sortera. Men jag känner inte riktigt för det för tillfället.

Sitter och ventilerar djupa funderingar kring alltid som jämt inträffar och kan inträffa. Har även pratat med en del sötnosar som jag inte har pratat med på ett bra tag under dagen. Det är iaf. så det känns eftersom allting bara stormar förbi. Snart är det tom. vinter, och mitt träd utanför mitt fönster har redan tappat 90% av sina löv. När? Rödgula små rackare håller sig kvar på topparna i hopp på räddning. Man kanske ska göra dem sällskap?

Hela huset luktar KALKON nu, sååå gott! Är så otroligt hungrig! Jag älskar mat! Fastän jag rasat i vikt, fruktansvärt. Hjälp mig upp! Vårt kök är nästintill klart (en renovering har pågått hemma hos oss i några månader) så idag har vi slängt in en tjockis kalkon i ugnen just av den anledningen.



Oh ja, kanske dags att sortera högen som stirrar på mig? Lika bra, den kan ju inte ligga sådär. Gud vad mörkt det har blivit, klockan är ju bara strax innan fyra. Usch eller woho!?

Nåväl nu avlägsnar jag mig! Bild tagen förra veckan, min ängel i solsken. TakeCare / A

Ååh så skönt! En vecka fylld med en mängd av stress och lite sömn är ÖVER!! Ligger i min säng nu (ja jag vet att det är fredagskväll) efter en skön dusch, pedikyr, manikyr och allt annat smått och gott som får en att må ompysslad på egen hand. Är sååå förbaskat trött att jag hade kunnat somna redan nu, men jag ska verkligen inte göra det. Hade tänkt mig att titta på en film faktiskt, vilket jag inte har gjort på evigheter, och hoppas på en överraskning som kanske smäller ikväll. Ska bli så underbart skönt att vakna upp imorgon och känna att man lever iaf, ser jag verkligen fram emot.



Nu är det myspys med min lilla ängel som gäller! :) (och ja, det är mitt huvud till vänster!)
Ha en fin fredagskväll! TakeCare / A

Har äntligen kommit hem från skolan! Tentamen gick bättre än förväntat och rapporterna har skrivits för att snart läggas upp på itslearning. Träffade på gamla men samtidigt nya filurer på skolan idag, som efter ett år i enbart jobblivet, bestämt sig för att studera. Det var väldigt trevligt att se. Vad alla förändras hela tiden, och vad tiden verkligen stormar framåt. Snart är det tom. jul, nyår, födelsedagar, och sommar!!

Har försökt överföra några bilder från min mobil nu, men det gick tyvärr inte. Något fel i konfigurationen, underligt. Kom nämligen på varför det fanns getter/får-skyltar på stortorget igår, TELE2 reklam för happy hour! Såg det i metrotidningen imorse, ett svart får mitt bland alla vita. En i mängden! Precis som jag. Och säkerligen du också, då vi alla säkert tänker så. Fast det är ju nästan så, alla individer är ju unika på sina sätt. Videona om Franks liv, det svarta fåret, och presskonferensen är iaf så sjukt galet sött.

Den finns här, titta gärna: http://www.tele2.se/frank-filmer.html

Hahahaha titta även här, presskonferens, Tele2s nya marknadsföring: http://www.tele2.se/presskonferens-frank.html


På bilden ser vi det svarta lilla fåret, jätte söt! (Bild tagen från tele2s hemsida)
Ska fortsätta med rapporterna nu för att kunna mysa en stund med mina päron, hund och syster. Ha det så fint så hörs vi imorgon. TakeCare / A

Då Obama Barack verkligen blev USAs president, helt otroligt! Underbart toppen! Äntligen!

Är enormt stressad för tillfället, var i skolan från 9 till 9 igår och pluggade projektekonomi som en gris. Har ju tentamen imorgon, och den kom verkligen från ingenstans. Vad tiden går snabbt. Jag är så fruktansvärt spänd inför denna tentamen då jag faktiskt inte lyckats lösa alla ekonomiuppgifter pga. allt annat som kommit emellan i skolan (kaos denna vecka). Men det kommer säkert att gå bra, dagen är ju inte slut ännu. Det gäller att kämpa och aldrig ge upp, oavsett vilken situation man befinner sig i.



Ska försöka kämpa lite in i det sista nu. Ha det så bra, återkommer imorgon.
(Bild tagen från google) Take Care / A

Jag var så fruktansvärt trött igår att jag varken visste in eller ut. När jag vaknade idag kände jag bara hur min kropp skrek av trötthet, jag ville verkligen bara sova. Men jag var tvungen att stiga upp. Mot min vilja steg jag upp från sängen, åt en stor ordentlig frukost och hoppade på bussen några timmar senare. Min förstudieplanering blev klar och inlämnad i 2 exemplar, skönt att ha det i ryggen för tillfället. Nu är det dags för tentamen i projektledningen på torsdag, delmoment 1. Laborationsrapporten måste även lämnas in då, annars blir det kanske min första kickoff och det vill vi ju inte ska hända.

Sitter och smuttar på camomile te just nu och vill bara nanna kudden. Tänkte bara skriva en liten stund innan jag väcker min lilla hund för en promenad, innan läggdags. Är verkligen såååå trött, vilket jag inte brukar vara i vanliga fall men min kropp har väl tagit alltför hårda slag det senaste året. Man lär sig av sina misstag. Någongång.

Har snokat runt lite på andras bloggar en stund ikväll, och vad hittar man? Mode mode mode mode mode och anorexidrabbade ungdomar. Förstår verkligen inte, varför man vill gå ner i vikt? Och när man väl gått ner i vikt, ska man gå ner ännu mer? För att? Jag förstår om det är emot ens vilja, men inte att man slutar äta för att få resultatet att bli smalare. Det är skrämmande.. Återkommer till detta ämne någon gång senare. Även temat mode.

Hittade mycket intressanta saker i både metro, city-malmö och aftonbladet idag! Men tänkte bara slänga in en rolig bild för tillfället, som fick mig från att sitta halvsovandes på bussen till att få ett WOW uttryck i hela ansiktet. Och med tanke på rubriken till detta inlägg så tycker jag att bilden talar för sig själv.

Pakistanska sunnimuslimer är på väg hem med tåg efter att ha medverkat i en årlig religiös samling i Multan, Pakistan. Hundratusentals troende från hela landet deltog i det tre dagar långa mötet, som avslutades i går. Bild och text taget från aftonbladet idag.

Jag satt då på bussen hem när tanken slog mig igen, hur många människor sitter/ligger/står/hänger egentligen på det här  tåget? Finns det överhuvudtaget en siffra? En realistisk uppskattning? Hur är det överhuvudtaget möjligt eller tillåtet att färdas sådär? Tänker de inte på säkerheten? Biljetter tror jag knappast fanns till detta tåg? Men jag finner verkligen nästan inga ord. Trodde först att det var massa japaner/kineser som gjorde någon konstliknande sak som alltid, men när jag läste att det var en hemfärd från en religiös samling blev jag faktiskt lamslagen. Hur snabbt kör det tåget egentligen? Maximalt 30km/h!?? Och var är kvinnorna? Sitter de fint och skönt där innuti? Eller de kanske inte medverkar? Imponerande säger jag bara. Titta bara hur glada de är! Vill inte ens tänka på hur det är att vara en i mängden på det tåget, i den värmen. Men det är kanske dags att tänka till lite extra när det gäller kollektiv trafiken, investera eller sätta dit säkerhetsföreskrifter så att inga onödigheter inträffar. Förstår om landet är fattigt, men det är farligt att färdas på detta sätt, det inser vilken person som helst. Men inte ser det ut som om de tänker på det.

Men tanken som slog mig, innan jag spårade ut här, var att vi här i Sverige klagar när en buss är fylld med människor och ser dundersura ut. Samtidigt som människor i andra länder är överlyckliga över att färdas runt som en sardin i burk! Jag minns när jag var i Egypten år 2004 med min syster och hennes familj. När vi hoppade in i en taxi, var vi dem sista. Tänkte vi, från ingenstans fanns det människor sittandes i varandras knän (nästintill våras också) och hängandes utanför och i fönstrena. Vi satt som förstenade och tankarna bara exploderade i huvudet samtidigt. Det märks verkligen att standarden är olik våran, vilket är hur logiskt som helst men ingenting man tänker på dagligen eftersom man redan är ett med allting.

Det finns hur mycket som helst som man kan skriva kring detta, men då jag är så överdrivet trött och bara sitter och svammlar tänkte jag faktiskt tacka för mig och nanna kudden. Ha en fortsatt trevlig kväll!

TakeCare / A

VARJE ÅR är det halloweenparty hos Monica, där verkligen alla är utklädda till någonting skrämmande och coolt. Förra året var jag en djävul med både horn och svans till en fin röd klänning, har säkert en bild liggandes i närheten, men iår.. vad var jag i år?! Det har jag inte ens en aning om själv! Igår stormade jag verkligen iväg till jobbet, som för den delen var buskul! Jobbade tillsammans med Anna, en superduper trevlig tös som jag hoppas att jag träffar på flera gånger till, och även många glada filurer som kom föbi. Vi träffade även på en riktig Casanova spelare, som försökte fuska och få en ur fokus hela tiden. En del gäster är verkligen otroliga, och det är så sjukt kul att få träffa på så specifika människor. Mitt jobb är toppen!

Efter jobbet tog det en evighet för mig att komma hem med bussen, så mycket folk som det var överallt. Men jag hade bara en tanke i huvudet: MONICAS HALLOWEENPARTY! Var dunder stressad att så fort jag kom hem slängde jag på mig de sotiga färgerna och tupperade sönder hela mitt hår, för att sedan peta in några självlysande spindlar (I really hate spiders!). Babe kom hem strax efteråt och försökte elda upp hela mitt rum. Tappert försök, men resultatet blev en sönderbränd skjorta (det var meningen). Vi såg likadana ut; lika sotiga, lika söta, afrohuvade och förväntansfulla. Så vad jag blev i år, är en korsning mellan mycket. Häxliknandeträskmolnstornadoöverlevare kanske?

När vi väl var framme hade alla redan värmt upp, vi fick mat (svart pasta, tyckte jag var väldigt häftigt!!) och allt som är förknippat med en 100%ig middag. Väldigt gott och väldigt mysigt. Kvällen slutade dock med att vi "skulle dra ut" men vi hamnade i en mysig stämning uppe på Monkans rum istället, efter att mitt huvud exploderat i huvudvärk. Men när den gick över valde vi att spela RISK!! Ett strategispel mitt på natten, det är inte ofta det händer! Men det var verkligen någonting nytt och det var faktiskt hur trevligt som helst. Vi blev hemkörda av Hiwa, Monkans pojke, vilket var en skrattretande åktur då Hiwa inte kommer från Malmö. Jag fick mig ett gott skratt men säkert även en ny stämpel av galenskap.

Underbar dag som slutade jätte fint. Men morgonen blev inte lika fin, några timmar efter nedbäddningen flyger jag upp från sängen för att köra och, tyvärr, träna på tom mage. Vi gick igenom poomse idag, och då jag fick en flashback över hur det första poomset gick till fick jag ta hand om de som fortfarande hade svårigheter med den. De var så duktiga och jag kände mig bara så trött att jag säkert såg ut som ett träskmonster som inte hittat hem i tid.

Resten av dagen har jag bl.a myst med mamma, Sussi och skrivit på förstudien som ska lämnas in imorgon. Lägger in några slides med bilder nedantill, alla tagna igår/inatt. Tackar för mig och mitt snabba inlägg, godnatt!




TakeCare / A

Idag är det de osynligas dag. Många tankar och mycket kärlek åt alla som lämnat sina nära och kära (..) Sitter fortfarande i min morgonrock efter att ha vaknat ett flertal gånger pga mardrömmar. Är så sinnessjukt seg att jag inte ens har orkat vakna tidigt för att gå ut och gå eller ta en dusch. Laaatmaaaask, men sanningen är den att jag MÅSTE hoppa in i duschen NU för att hinna med maten och bussresan in till stan. Dags att jobba snart för att sedan bli ett monster inför natten, yeaah! Ska bli dunder skoj! Bli inte rädda för mig om ni stöter på mig, jag är varmblodig ända ut i fingrarna :)

Ha en toppenskoj dag och kväll! (Bild tagen från google)
TakeCare / A