Creadiem

Laborationen tog ett par timmar idag, det var lärorikt och en härlig stämning i laboratoriumet. Känns så skönt att bara få vara i den världen, och låsa ute allt annat ett bra tag. Jag sitter och rådeppar nu igen, vädret är heller inte det bästa. Solsken på morgonen och kallt, mörkt och regnigt på eftermiddagen. Vilka väderförändringar, som livsförändringar.. Varför kan inte allting bara vara varmt och gott hela tiden?! Vi lever ju bara en gång.

Bilden är filmöverslaget till PromNight, har tyvärr inte sett den ännu men tänker göra det inom kort. En bild säger mer än 100 ord, så det är precis så jag känner mig för tillfället.

TakeCare / A

Godmorgon eller godförförförmiddag!

Har precis hoppat ut ur duschen och funderar på vad min mage är sugen på att få i sig. Kanske äggröra eller varma mackor? Måste testa på någonting nytt någon gång.
Någonting exotiskt och mer.. nytt! Men inte idag.

Om 1h ska jag in till skolan för ett laborationspass. Ska bli intressant att se hur det har gått för våra små bebisar över natten. Gårdagen blev fylld med skolarbete, det externa projektet, och laborationen tidigt på morgonen. Var även på personalmöte i tre timmar på kvällen, det var verkligen en mysig stund men tyvärr var jag alltför trött. Fick mitt antällningsnummer, vilket känns skönt! Har ju inte jobbat på egen hand ännu, enbart blivit utbildad och haft 2 provpass. Men det kommer snart, babysteps! Ska jobba redan imorgon, på allhelgonaafton, ser jag faktiskt fram emot. Men jag ser ännu mer fram emot Monicas årliga halloweenfest!!
Undrar hur alla kommer att se ut i år!?

Nej nu är det dags för frukosten, min mage vrålar utav hunger. Jag återkommer senare idag. (Bild tagen från google).

TakeCare/ A

Min återkomst ägde aldrig rum igårkväll, som slutade med att jag låg med rostbiff och blåbärssoppa i min systers soffa efter träningen. Hahaha vilken kombination, men så blev det iaf. Träningen var riktigt skön och det känns i många delar av kroppen idag. Var ju riktigt irriterade på precis allting när jag lämnade mina sista ord i bloggen. Min funderingsfas trillade ut ur referensramarna. Det sjukaste som hände igårkväll var faktiskt parkeringsbötern som bilen intill mig fick, 300kr (vi kom och åkte samtidigt)!! O m g säger jag bara! Jag betalade runt 7kr och han får 300kr böter för att ha ignorerat automaten, vad tjänar man på att riskera detta då man vet om att sannolikheten är stor på kvällskvisten vid en aktiv klubblokal? Fick iaf dåligt samvete att jag inte kommenterade det men vi stormade båda iväg till våra träningspass. Plus att jag inte ska vara allas skyddsängel jämt, det går bara inte i längden fastän jag borde ha sagt någonting i denna situation. Men tänk så hade han haft månadskort? Eller bara åkt iväg för att köpa mat eller någonting och haft sin biljett kvar i bilen? Jag måste släppa tanken.

Min dag idag började iaf som vanligt med en morgonpromenad med Pappa och Sussi. Babe kom förbi en stund, och sedan körde jag in till skolan för ett projektmöte med våra coacher. Enbart 2 av 5 personer deltog, rätt dåligt egentligen men de flesta hade bra anledningar (tentamen, jobb). Igår satt vi iaf tre timmar gemensamt och diskuterade. Kom nyss på att jag måste maila kontaktpersonen för Hansa Medical. Projektet jag pratar om är förresten en extern förstudie om ett projekt för IS stöd för förvaring och sortering av kemikalier som hjälpmedel till företaget Hansa Medical i Lund. De har precis flyttat sin verksamhet och behöver en enkel och förståelig databas som de vill att vi ska bygga för dem. Gratis arbetskraft tänker du? Yes box säger jag. Men vi är här samtidigt för att skapa nya erfarenheter och visa våra framfötter. Poängen med förstudien är att se om projektet är lönsamt att dra igång eller inte. Vi får se hur det går efter alla stegen

Planeringen av vår förstudie ska vara klart på måndag (och det är jag som är projektledaren), känns riktigt pressat nu med tanke på personalmötet för Cherry imorgon, laborationerna imorgon och på fredag, samt jobbet som krockar med Halloweenmiddagen -> festen -> utgången på lördag. Men det gäller bara att ta ett steg i taget, babysteps, annars har man kört över sig själv totalt.

Har precis möblerat om med mitt skrivbord igen, hade tänkt att skriva ihjäl mig på projektplaneringen ikväll. Sitter laddad med cocacola och lämplig musik. Min hund har varit på sin runda, precis som jag (med och utan babe). Plus att jag faktiskt vet vad jag vill, och tänker satsa på det. Och ingen, verkligen ingen, ska hindra mig från det jag vill och känner för att testa på eller göra här i livet. Låt mig få leva mitt liv. Jag vill bara må bra och vara lycklig, precis som alla andra. Absolut ingen ska trampa på mig, eller på dem jag älskar och värderar högt i mitt liv.

Vi väljer alla våra vägar och får stå för konsekvenserna själva.

TakeCare and don't bother my green hand, im not a alien.. yet / A

Funderar på vad som är meningen med allting ibland. Allting har ju sitt slut. Precis allting, det finns verklingen ingenting som kommer att existera för alltid. Förr eller senare kommer det att elimineras på något sätt? Tänk efter själv.. finns ju hur många exempel som helst!?

Men samtidigt som man ställer sig dessa frågor så står man nästan här med facit i handen.

Idag var jag i skolan tidigt, satt på plattan (den stora sköna öppna planvåningen på MalmöHögskola) och läste bl.a ett kapitel om tids- och resursuppskattningar i projektledningsmetodiken. Plötsligt slog tanken mig, vad händer sen? Efter allting? Tiden bara rusar förbi och man är ett med tiden, inte hinner man reflektera över allting som jämt slår till?? Ett projektarbete kan vara oehört tidskrävande men även krävande på andra sätt. Precis som många delar i livet.

Igår nämnde jag om hur tiden stormar förbi framför OSS, och med OSS menar jag inte någon specifik person eller grupp utan jag syftar verkligen på allihopa. Observera detta, då jag riktar mig mot en person som har kommenterat detta.

Jag återkommer lite senare, ska hem till min syster för att sedan köra till träningen. Är så irriterad och förbannad på allting att jag bara vill sparka ner alla i lokalen. Herregud, vilken bra dag som har blivit en stor enorm irritationskälla.

TakeCare / A

Nu måste jag bara skriva igen! Sitter vid mitt skrivbord och stirrar ut i det svarta mörkret. Helt sinnessjukt hur mörkt det kan bli helt plötsligt, men sanningen är ju den att vintern är ju här alldeles snart och klockan har redan placerat sig i dess näste.

Jag har idag inte gjort så väldigt mycket mer än tagit en lång morgonpromenad med Pappa och Sussi (min hund) i höstvädret, läst projektledningsmetodiken, planerat lite, myst med min baby.. och ja.. startat min nya blogg!!

Anledningen till att jag har börjat skriva igen är för att ni ska bli uppdaterade om vad som inträffar i min vardag då tiden jämt stormar förbi framför ögonen på OSS. Så snabbt att man själv ibland inte förstår vad som händer, har inträffat eller kommer att inträffa inom en kort tid framöver. Denna blogg lär även bli en sorts liten minimal dagbok  för mig där jag blottar delar av mitt liv och tankar som cirkulerar runt i både min hjärna och kropp.

Ska ut med min lilla snäcka nu (bilden är tagen på Ribersborgsstranden 12 aug 08),
ha en fortsatt trevlig kväll!
TakeCare / A