Creadiem

Jag ber om ursäkt för att jag inte har varit så aktiv här på senaste, men jag har haft väldigt mycket i skolan samtidigt som jag spenderat tid med mig själv, mina vänner och min familj. Det behövs alltid! Eller hur? =)

En sak som är klar är att min besvikelse är så stor att jag har svårt att bearbeta den. Min osäkerhet kring beslutet och dess konsekvenser gör mig till ett vandrande vrak som kan må toppen den ena stunden för att sedan må botten den andra stunden. Men som min vän sa häromdagen "man måste må dåligt för att kunna må bra", självfallet. Fast jag vet att detta är fel på något underligt sätt, samtidigt som jag inte tänker ta ens tänker ta en µl skit igen!!!!

Har även fått abstinensbesvär som den andra pricken över Öet. Jag kan inte träna än. Det är så frustrerande att jag knappt kan sitta stilla. Överskottsenergin utsöndras iform av en erotisk dans framför spegeln eller löpningen till bussen varje morgon.

Längtar tills nästa vecka, då tänker jag dra igång på allvar. Måste införskaffa lite tillbehör så att mina muskler inte överanstränger sig igen och min skada försvinner, sen så smäller det på riktigt. Och jag menar det verkligen.