Creadiem

Jag påstår inte att en explosion har ägt rum. Jag vill heller inte skriva att jag bara släpper allt det fina för att jag har fått nog, samtidigt som jag vet att jag inte kan tänka mig ännu en dag med alla dåliga känslor som kväver mig.

Vet verkligen inte vad jag ska skriva då jag är lamslagen och chockad över hur livet faktiskt kan vara. Detta är känslofyllda bitar som rubbar min balans. Inte är det nattskiften på Pågen förra året som har orsakat mina återkommande sömnproblem. Det är den stora betongplattan som hänger några meter ovanför mitt huvud. Plattan som väntar på mitt skrik så att den kan slå ner i mitt huvud och väcka mig till liv igen.

Plattan som faktiskt har slagit ner mig totalt efter mitt egna skrik.

Ett skrik som har laddats upp under en sådan lång tid att det är sorligt att det överhuvudtaget har bildats något. Ett skrik som har dämpats av andra skyddsringar som har kastats ut i flera omgångar av ingen mindre än mig själv. Silverfat är ingenting att rekommendera. Ett sådant skrik som låg gömt i mossan och väntade på bättre väder, för att inte bli utlöst. Men tyvärr rann den stora floden över kanten på min lilla bägare till slut.  Är inte gjord av sten, fastän jag ibland önskar att jag vore det.

Har varit i skolan idag. Min värsta skoldag ever. Under de 2 timmarna klättrade jag på väggarna men visste att det inte var lönt att göra det som jag vanligtvis hade gjort. Har redan kört över mig själv tillräckligt mycket. pga mina känslor.

Lyckades på något underligt sätt att skriva ihop en del till rapport-överlämningen på onsdag innan jag träffade Simona och åt på Indisk restaurang. Vilken färgglad mat Indier har!?? Första gången jag åt indiskt. Vi träffade på andra sötnosar och fikade tillsammans med Shiri ett par timmar efter att de tryckt ner mig från strl M till XS!!!! Blev en ordentligt shoppingrunda tack vare dem! Mot slutet träffade vi även på Monkan, som alltid är lika söt. Så nu är jag hemma igen, och har gjort allt för att inte tänka och känna! Nästintill. Har bara er att tacka för detta, <3 Fått mina slag i ansiktet och hört en del som jag annars inte hade gjort pga. min isolation och blindheten för kärleken som växte på en ö som enbart fanns i drömmarnas värld.

Detta var det sista jag ville egentligen. Men vad ska man göra? Det krävs två för att dansa tango tillsammans, och livet är definitivt ingen dans på rosor.. ren besvikelse!! GAAH! Taggar taggar taggar, undvika, förstöra eller ta sig igenom.

Det är riktigt skönt att jag är så utmattad pga allting som händer med, i och utanför mig. Jag kommer slockna som en liten baby bland mina mjuka kuddar, underbart sköna och omslutande duntäcke. Min lilla ängel kommer att ge mig närhet och pinky dinky kommer vagga mig till sömns med den nya musiken som har blivit inplacerad.

Take Care, lär försvinna ett litet tag pga egna skäl. Men ni får gärna titta in som ni brukar göra ändå, kanske inte försvinner som jag påstår!  / A