Läderstövlar och förkylning


Hej hej! Har tyvärr inte lyckats lösa mitt problem med drivrutinerna på datorn (kan inte överföra mina bilder från mobilen), så det lär tyvärr ligga på hyllan ett litet tag till. Har precis kommit hem från skolan respektive stan. Föreläsningen idag var mycket uppdatering från tidigare kurs om Genetik, så det var skönt att bara sitta där och uppdatera sig om vad som har fastnat eller försvunnit.

Känner att jag håller på att bli förkyld också, har haft ont i halsen sen jag åt Ben&Jerrys glassen hemma hos Micke igår. Han färgade tom. mitt hår!! Helt otroligt att han lyckades, första gången jag låter en man färga mitt hår!! Och det blev faktiskt hur bra som helst, färgen blev kanske lite för mörk men annars är jag mer än nöjd. Tack så mycket =)

Fikade tillsammans med Simona på ett italienskt café innan jag införkaffade mig ett par läderstövlar från Håkanssons och en rosa nike sportBH från Stadium efter skolan. ÄNTLIGEN har jag köpt mig en sportBH, men frustrerande att jag måste må såhär nu när jag väl tagit det steget. Har druckit ett flertal muggar med vitlök + mjölk redan. Det är vetenskapligt bevisat att det fungerar, har tom. testat det själv i skolan men även hemma.

Följde även med Simona till hennes jobb, kanske blir mitt extra-extrajobb snart, och träffade på små snuttar från gymnasiet varav han ena faktiskt ska bli pappa inom en snar framtid. Vilket chock-meddelande, är helt tom i huvudet?

Usch.. mår verkligen inget vidare. Min kamera dog pga. batteribrist, min mobilkabel till datorn fungerar inte, massa puckhuvuden på bussen, min stora besvikelse har blivit större än den största - bekräftad och oförståelig på riktigt (har iaf gjort mitt bästa och försökt), förkylning på G - kan inte träna, vill inte äta.. behöver bara sova... ska se någon film istället. På tiden jag tittar på filmer. Men jag är så förbannad och ledsen! Helt ofattbart och obegripligt.. kan verkligen inte förstå någonting..

Möööööh... ska gå och dricka vitlök med mjölk igen, takecare / A

Tänk på miljön, sluta googla?


Nu har jag tack vare en vän läst en underliga artikel som kommer från en rätt så osäker källa, samtidigt som det låter rätt realistiskt i längden. Artikeln handlar om att 2 googlesökningar på nätet motsvarar en kopp kokt vatten (energimässigt). Jag tänker bifoga en stor del av artikeln här nedan. Allting är taget ut dagens aftonbladet.

"Det är inte bara sådant som flygresor, bilresor och lyxkonsumtion som påverkar klimathotet. Nu visar det sig att även en enkel sökning på Google bidrar till koldioxidutsläpp. Fysikern Alex Wissner-Gross vid Harward University har räknat ut "Google-effekten", rapporterar BBC. Han har kommit fram till att två sökningar motsvarar lika mycket energi som det går åt för att koka upp en kopp vatten i en tekokare.

Koldioxidutsläppen kommer från dataterminaler och datacentra som Google driver på olika platser i världen. En sökning genererar utsläpp på cirka 7 gram koldioxid, medan en en tekokare ger cirka 15 gram koldioxid, uppger BBC. Det kanske inte låter så farligt, men varje dag estimeras jordens befolkning göra 200 miljoner sökningar på internet. Google anses vara en effektiv sökmotor som ger snabba resultat, men Alex Wissner-Gross säger att den använder flera databanker samtidigt, vilket leder till en högre produktion av koldioxid än vissa konkurrenter.

– Google använder stora datacenter runtom i världen som drar en hel del energi. En Google-sökning ger en påvisbar effekt på miljön, säger han till Sunday Times. Enligt Google är man bland de mest effektiva av sökmotorerna på nätet.

John Buckley, chef vid brittiska carbonfootprint.com, orsakar en Google-sökning ett koldioxidutsläpp på mellan 1 och 10 gram beroende på om man måste starta sin dator först eller inte. Att låta datorn stå på genererar enligt honom mellan 40 och 80 gram koldioxid i timmen, skriver Sunday Times. Chris Goodall som har skrivit "
Ten Technologies to Save the Planet", uppskattar koldioxidutsläppen vid en Google-sökning till mellan 7 och 10 gram. Flyg och IT Alex Wissner-Grosss beräkningar visar att vi bidrar med 0,02 gram i koldioxidutsläpp för varje sekund vi är uppkopplade på nätet. I en annan nyligen publicerad studie har man kommit fram till att den globala IT-sektorn genererar lika stora mängder växthusgaser som världens alla flygresor släpper ut totalt, skriver BBC."

Jag vet inte riktigt vart jag ska börja? Intressant information, men man kanske borde vända sig till de riktigt stora konsumenterna istället ? Känns lite onödigt såhär? Ni vet precis vem och vad jag tänker på, och Sverige är ett av de "snällaste länderna" i samband med klimatförbättringar. Vi är allihopa väldigt medvetna om att man tillsammans i stora grupper kan komma riktigt långt. Men att hänga upp sig på googlesökningar låter inte så effektivt just nu. Att IT sektorn genererar lika stora mängder växthusgaser som världens alla flygresor släpper ut totalt, är en annan godisbit att suga på. Vi lever i en teknologiskvärld som utvecklas i en hastig fart och det kommer den alltid att göra framöver. Dagligen utsätter vi vår moder jord för dåligheter samtidigt som vi själva utsätter oss för strålningar i olika former, dåliga matprodukter och mängder med andra onödigheter som vi själva har skapat egentligen. Men vi är giriga och vill ha mer av allting, och då får vi det. Det gäller bara att acceptera konsekvenserna som allting har, och alltid kommer att ha. Vi har valt det själv och då får vi leva med det helt enkelt. Inte för att vi kommer att leva ett hälsosamt och långt liv, men ändå. Snart är det kanske dags att flytta ut och bo mitt ute på landet istället? Eller offra sitt liv åt att övertala människor att inte göra som de gör? Det skrämmande är att både du och jag tillhör stimmet.



Ååh, är hur dåsig som helst, har pluggat hela dagen och mina ögon känns fyrkantiga och stora. Bör gå ut en lång promenad med Sussi eller bara lägga undan alla mina böcker och papper som jag sitter bland. Återkommer säkert med fler kommentarer till detta inlägg när min hjärna har fått sin dagliga dos av vila. (Bild tagen från google)

TakeCare / A

Mål 2009 i punktform



Heeeej! Och välkomna till ett nytt år, 2009! Vad tiden går fort fort fooort, och fortfarande är man seg efter nyårskvällen! Har under den senaste tiden spenderat tid med Babe, blivit en singstar, pluggat, dansat bland snöflingor på slagthuset, tränat med mästarna och verkligen tagit det lugnt! Hur underbart som helst! Blev inget jobbtillfälle för mig under nyår, vilket faktiskt kändes jätte bra. Sitter för tillfället i familjens soffa i vardagsrummet med en varm ängel till hund liggandes tätt intill mitt lår med opera i bakgrunden. Avslappnande och vacker musik. Har funderat väldigt mycket kring allting, som vanligt, och samlat ihop en liten lista med MÅL inför 2009 !! =)

- Cykla till och från skolan konstant. Likabra, busspriserna har ökat IGEN?!
- Fortsätta med studierna, hitta ett lämpligt examensarbete.
- Hitta ett sommarjobb mitt i finansernas krisiga krig.
- Fortsätta med taekwondon. Yogan lär ta slut i mars.
- Köpa en ny bärbardator, bärbar!
- Fortsätta med dealer-jobbet.
- Sluta små-svära!!?
- Gå upp i vikt.
- Resa

Ps. ETT STORT MEGA GRATTIS TILL MONKAN SOM BLIR 21 IDAG =D!!

TakeCare / A

Min 2008 i punktform


- Påbörjat andra året på Högskolan.
- Påbörjat taekwondo efter 4 års uppehåll.
- Påbörjat yoga träning (för annan aktivitet på friskis&svettis är inte motiverande)
- Köpt ett 1års kort på friskis&svettis (se ovan)
- Blivit anställd för Cherry Casino som blackjack-dealer.
- Varit en trogen arbetare för Pågen AB i 1 år.
- Varit tillsammans med Babe i 1år.
- Varit i Budapest med Babe, Toffe och Marko. 1+ 1 = 40 år!
- Varit på Mallorca, Magaluffen, med Babe, Monki och Danne. BCM äger! =)
- Klappat delfiner!
- Varit på Teneriffa med Monki med familj.
- Klappat en Kungsörn!
- Införskaffat en ny mobiltelefon och pinkydinky!
- Införskaffat en ny cykel, TVÅ gånger!!!
- Cyklat från och till skolan under en konstant miniperiod (~2mil)
- Vågat ställa mig framför kameran.
- Hittat de bästa produkterna för mitt ansikte.
- Pappa blev 50år och Jag 20 år!!
- Hittat nya sidor hos mig själv och hos alla andra.
- Utvecklats på alla håll och kanter.
- Fått rekordlångt hårt.

- Gått ner 7 kilo (väldigt negativt och ofrivilligt!)
- Tappat min ipod nano bland råttorna på bo01.
- Förstört min dator på bussen.
- Min cykel nr1 blev stulen (första gången ever, jag letar fortfarande efter dig ditt svin!!)
- Grubblat för mycket kring onödigheter.
- Växt ifrån en bästa vän.
- Börjat svära sen 6 månader tillbaka.

Mjaaa... kommer inte på fler vettiga händelser för tillfället xD

Passar även på att önska er alla ett Gott Nytt År då jag inte lär vilja ha tillgång till dator en stund framöver ;)

Mycket kärlek! / A

Annandag jul - GMO


Okej, all min mentala förberedelse för en hektisk juldag på jobbet var fel. Det var mer än vanligt, men det var verkligen inte vad jag hade förväntat mig. Vanligtvis är det givetvis mer folk vid bordet vid alla större uteställen där man sitter och spelar utan stopp. Men stämningen vid bordet var väldigt härlig, som den oftast är.

Sitter och myser i soffan tillsammans med mamma, Sussi och ett duntäcke som jag fick av Babe på julafton. Det ser ut att vara satans kallt utomhus, vilket inte peppar mig till att lämna mitt lilla bo av värme. Hade sett fram emot en lång promenad nu efter all julmat som har passerat min mage, men ingenting blir som man har tänkt sig..

Tittar på ett väldigt intressant program om GMO (genetiskt-modifierade-organismer), där stora delar av befolkningen inte känner till detta och därför är rädda. Det perfekta programmet sänds därför på den polska kanalen TVN24 nu!!

Snabbt och enkelt, genetiskt-modifierade-organismer är organismer som har blivit genetiskt modifierade genom att en gen har sätts till eller tagits bort i en laborativ miljö dvs. man förändrar arvsmassan för att få en lämpligare organism för ett specifikt ändamål.

Har suttit och diskuterat detta med min mamma nu, rätt omöjligt att förklara för någon som inte är så insatt att det inte är någonting som är katastrofalt dåligt. Men såklart är det naturliga det säkraste och finaste, men vad är naturligt idag överhuvudtaget? Det är inte ens naturligt att odla egna grönsaker i sin personliga trädgård längre. Imponerad är jag över dem som i USA odlar sina farmer utan maskiner, de använder sig utav häst och vagn! Hur häftigt är inte det?!

Farligt ser det inte ut att vara för mänskligheten hittills, inga nya cancerarter eller allergier har brytit ut sen GMO har etablerats i USA. Det är just där det har används mest och människor vet inte om vad de låter passera deras kroppar. Rätt patetiskt och komiskt samtidigt, men så är det överallt. Vet du vad din lunchtallrik innehåller på riktigt??

Såklar går det inte att påstå att det inte är farligt, eller är farligt. Vem ska man kunna lita på? Alla kommer fram till olika slutsatser och har sina egna åsikter och tolkningar kring allting. Därför är det bäst att forska kring det hela själv tillsammans med en grupp för att få sin egna uppfattning.

Under många år har det argumenterats om man ska hjälpa människor som svälter genom att odla en mängd med GMO och mata dem med detta? Bananerna (och massa annat) håller på att försvinna i Afrika, är det inte dags att hjälpa dem med GMO? Människor springer runt på fälten i skyddsdräkter och river upp plantorna? Hahahahaha??? Är det farligt? Är det en lösning till en del av jordens problem? Ska man använda sig av GMO eller inte? Är vi tillräckligt säkra för att övertyga jordens befolkning till att GMO är någonting positivt? Kanske tom. negativt trots allt?  Finns hur många obesvarade frågor som helst, och vem har svaret?! Vågar vi satsa och ge det hela en chans till ett bättre liv för många? Eller fortsätter vi att vänta ut tills världen är mogen för en förändring? Bara det inte blir försent.

Nej nu ska jag ta och göra någonting vettigt innan jobbet. Ha det fint!
Take Care / A

Ren besvikelse..


Åååh mega suck! Från att verkligen ha kunnat tolka, analysera och förstå någon annans beteende till att verkligen sitta med en haka dinglandes vid brösten. Ofattbart, speciellt efter allting som man har gått igenom. Men det är väl så det är? Man blir indragen och inspirerad av någon tills man krockar med viruset som inte försvinner hos denna individ. Trots att man attackerat det med allt från känslor till antivirusprogram. Ren besvikelse heter det. Man tröttnar efter ett tag, på att de negativa aldrig försvinner trots alla bekämpningsmedel. Man kan inte leva på någonting som har fått en att flyga runt bland molnen förr, då man egentligen vandrar runt bland helvetets varma stenar just nu. Det går bara inte.. ingen räddning, ingen handling, inget val. Fastän repet med lösningen har hängt framför ögonen under en så lång tid.. så har de inte blivit utnyttjat. Och det är sorligt att låta någonting så fint rinna ut i sanden totalt..

Det är verkligen sinnessjukt, hur man tror på att ett mirakel ska inträffa. Man håller verkligen fast vid det lilla positiva och biter sig i tungan för att ge det hela en ny chans. För man tror verkligen på att det ska bli bättre, det har ju varit bättre än bäst. Men så har man tydligen så fel..?

Igår var jag ute och fikade med Micke, ett tag sedan man träffade honom. Han kan verkligen få mig att skratta fastän jag sitter med en flod tryckandes i ögonen. Micke är en av mina bästa vänner som jag träffade under min gymnasietid, en vän som jag aldrig lär släppa taget om. Fastän vi alla försvinner i våra egna världar ibland; bestående av stress, skola, jobb, familj och allt annat som händer i allas liv jämt och ständigt.

Idag körde jag hem till Monkan med lite smått och gott, vi låg och pratade i hennes himmelska säng om hur omogna och mesiga pojkar är. Pojkar, men egentligen så är de vuxna män. Ahh, det är så sorligt. Var skönt att få träffa henne igen, levde ju med henne en hel vecka!!! Och nu så har vi bara försvunnit från varandra.

Min syster och hennes man kom hem från Thailand i Torsdags, besökte dem efter Monkan och fick se vackra bilder och roliga videon från resan. Minns ju när jag var där med mina päron, både innan och efter Tsunamin. Stora skillnader, både naturmässigt och samhällsmässigt. Men det är så det blir när hela världens ögon hamnar på ett och samma paradis. Nä nu tänkte jag rensa min dator med att bränna ut alla bilder av album som jag har lyckats samla på mig under året, för att sedan radera dem nu. Dator!! Ställ in dig på julstädning!!!

Ta hand om er! / A

UMAS ögon på besök


Idag har jag haft 4 föreläsare. En från UMAS mikrobiologi avdelningar som tar hand och patienters prover genom att analysera dem och mycket mer. Väldigt intressant och realistiskt, kopplat till patienter som verkligen existerar. Skulle kunna skriva hur mycket som helst kring detta då det är precis en del av vad jag studerar, men håller mig i kopplet då ni antagligen inte hade kopplat någonting om inte alla grunder las fram på köpet eller då ni är kunniga kring ämnet. De tre senare var i samband med projektledning varav man fick höra kring 3 arbetsmodeller, som inte var så värst spännande att lyssna på i början. Bara massa svammel om samma sak fast från ett annat känt håll.

Fick ett chockbesked idag också, ett irritationsobjekt! Jag hade planerat att påbörja och avsluta ett grupparbete imorgon, som vi fick idag, just av anledningen att jag lämnar landet på söndag. Då får man bita ihop och kämpa med det direkt. Jag hade även tänkt att skicka in en rapport, fixa till redovisningsmaterialet till Hansa Medical och packa på kvällen. För att på morgonen åka till Trelleborg och kolla på de svenska mästerskapen i taekwondo.. för att sedan jobba på kvällen.. sova över hos Monica och flyga iväg till Teneriffa på söndagsmorgonen. Och såklart hinna träffa Babe.

MEN! Så kommer vi till chockbeskedet som rubbar precis allting. Jag måste jobba i Lund imorgon till sen sent imorgon. Detta resulterar i att jag inte har en möjlighet till att ta mig till Trelleborg dagen efter eftersom jag måste vara skärpt på jobbet även dagen efter. Hinna med att packa och ringa runt till de som berörs av min resa.

Och nuuu... måste jag springa iväg. TakeCare / A




Shattered glass


Regnet har piskat mina fönsterrutor sen en tidig morgon, ligger i min säng med en pulserande näsa för tillfället. Jag vet om att det är konsekvensen av yogapasset då elefantsnytaren befann sig i samma utrymme som mig i en timme. Att bli förkyld nu har jag verkligen inte tid med, men det finns ingenting man kan göra åt saken. Det går över.

Jahapp, så stark var jag förresten. Med tanke på mina senaste utbrottsinlägg. Hård som en sten trodde jag att jag skulle hålla fast vid mitt berg och inte trilla ner. Men det känns som att jag befinner mig i luften just nu, hur är det möjligt? Jag var så bestämd, mot min vilja, men man vet vad man måste göra ibland. Vad som är bäst i längden. Man känner det emellanåt. För att man blir rädd.. men rädslan ska inte skrämma ihjäl en..

Jag hade gått omkring med tanken väldigt länge och vågat blotta min största smärta för att bli medveten om det på riktigt. Inse sanningen, för det är väl det många gör? Ignorerar sanningen eller tror på någonting som inte finns egentligen?

Svårt har jag att inse att det inte finns någonting, för jag vet att det gör det. Vi vet det. Efter allt som vi har varit med om så kan man inte säga någonting annat. När vi åter igen är med varandra uppstår det en slags vulkan-explosion när vi träffas på riktigt...och hela muren som man har som försöksskydd raseras på mindre än en sekund.

Inga ord behövdes överhuvudtaget, våra själar och kroppar kunde sitt egna språk och det var någonting av det sjukaste jag har känt i hela mitt liv.. min hjärna stängdes av totalt och jag försvann till en underbar plats, paradiset. Vi är menade för varandra egentligen, men kanske inte vid dessa omständigheterna som vi lever i eller eventuellt skapar...
TakeCare / A

Sova? Nu? Hur?


Hur ska man kunna sova nu? Är det ens möjligt? Jag har tur att min mamma kommer in vart 15:e minut, annars hade jag skrikigt sönder mina lungor och strupe, gråtit sönder mina ögon och sparkat sönder mitt rum. Utan tvekan. Det är precis vad jag känner inom mig just nu.

Nej nu ska jag sluta skriva här.. jag ska bara slänga mig i sängen och ligga där med min PinkyDinky för att SOMNA!! TakeCare / A

Bridges are burning.. / kommer mer /


Många timmars sömn, men ingen vilja att kliva upp ur sängen som vanligt nu under vinterhalvåret. Varför ska man göra det överhuvudtaget? Det är ju så varmt, skönt och mjukt att bara ligga där och vila? Ingen ondska i närheten. Bara kärlek.

Sitter och lyssnar på Britney Spears nya skiva Cirus, hon är faktiskt en väldigt bra artist som sjunger direkt från hjärtat. Hon har ju varit med om så sjukt mycket på så kort tid att det är ett underverk att hon fortfarande står kvar på denna planet också. Tummen upp för Britney, en stark kvinna som man inte borde se ner på.

Har ni förresten känt att ni nått gränsen ibland? Då det bara säger STOP!! Då man bara stannar till och inte vet vart man ska ta vägen eller göra längre? Då man har fått nog av allt dåligt? Då man känner att man bara vill lägga sig på marken och ligga där tills allt hinner ifatt en? Vad? Det man eftertraktar, saknar eller behöver? Bara ligga där och göra absolut ingenting. Leva? Andas? Existera? Ensam?

Eller bara gömma sig under sitt duntäcke och vakna upp när allting är bra igen? Bra? Vad är bra? Vad är dåligt? Känslan av att bara stanna tiden och sitta och vara apatisk? Har ni någonsin känt känslan av att ni kan förlita er på någon annan fullständigt? Börjat älska någon annan på riktigt och upplevt saker du aldrig trott du skulle få uppleva tillsammans? Men inser att det är en ren besvikelse i slutändan? Du har vågat släppa alla dina känslor fria, men fått dem inlåsta i en bur på väntan efter bättre tider?? Bättre tider? Vad är bättre tider? Man skapar sin lycka själv! Mestadels. Eller har jag fel?

Har man gjort rätt? Har man gjort fel? Vad är rätt? Och vad är fel? Vad är allting? Vad är meningen, med allting egentligen? Har ni kämpat för någonting under en väldigt lång tid utan förändringar? Men hoppats på det bästa? Trott på någonting som kanske aldrig ens fanns?? Men bara släppt efter lite och låtit det flyta på av sig själv? Vad ska man kämpa för? Varför? Hur ska man kunna lita på någon annan som säger A men gör B? Om och om och om och om om om om om om och om igen???? Men ändå är A?

Att släppa någonting för att man mår dåligt under en lång tid innebär inte att man rymmer från sina problem. Känner man att det har pågått under en för lång tid och mår sämre med tiden som går så finns det ingen annan utväg. Händer det dåliga om och om och om igen nu, hur blir det då sen?? Har man lagt alla korten på bordet, och lite till, flera gånger om utan fungerbar respons då är det heller ingenting att stanna kvar vid.. oavsett alla underbara minnena som man har tillsammans. Det svider och gör ont att säga så, men det gäller att vara realistisk också. Inte ska man vara blind av kärleken hela tiden, och leva på någonting som har passerat framför ens ögon.

Jag kommer aldrig att förstå en del handlingar, aldrig. Inte ens efter att ha frågat och fått svar rakt in i min själ. Men det är väl så det är, en del frågor stannar kvar obesvarade för alltid.

Jag vet inte om jag har gjort rätt... jag vet inte vad som är rätt .. jag vet inte vad jag ska känna... skriva..eller tänka.. jag vill bara lämna allting för en stund och komma tillbaka när jag är redo. Dags för mig att sova. Det var väl menat att det skulle bli såhär.. TILL SLUT.

We weren't strong enough together
.. And NOW im off, forever. Ive had enough..

TakeCare / A

Den värsta dagen.. / Solartaxin


Sov länge inatt, med mardrömmar hängandes i luften hela tiden. Jag vaknar, och möts av tråkigt-väder-nr-1 på köpet. I skolan hade jag bara ett projektmöte varav Nahal bjöd på iransk mat. En väldigt spännande smakupplevelse och fin tanke att bjuda hela gruppen på mat. Har aldrig tidigare ätit någonting liknande.

Jag har även fått mitt schema för december också, andra året i rad ska jag jobbade på nyår. Fast detta var bara ett för taskigt läge, slutar prick tolv helt generellt.. hinner ju bara ut genom krogdörren för att få uppleva tolvslaget !??

Förra året började jag 05:20 på nyår, men då jobbade jag för Pågen AB. Det var en helt annan femma, hann fira det nya året i lagom tempo innan jag skulle börja jobba. Idag träffade jag förresten på elefantsnytaren x 4 på yogapasset såklart, min irritationsfaktor. Snart kommer jag att tillhöra dem, och då kommer jag att bli redigt förbannad.

Det enda positiva idag var att Luis Palmer besökte vår skola med sin solartaxi, han har kört världen runt (36länder) i denna eldrivna bil som han har konstruerat tillsammans med mycket hjälp från både sponsorer och tekniker. Bilen har ett släp med solfångare som omvandlar solenergi till el. Hur hade världen sett ut om alla körde runt med eldrivna bilar istället? Hade det blivit bättre klimatmässigt, eller är det redan försent? Frågorna är många, men svaren få.

Läs gärna mer på hans hemsida www.solartaxi.com (bild tagen därifrån)



TakeCare / A

Känslan av att svimma av..


Det har hänt förr och det händer igen. Inte för att jag har det dåligt, men jag mår inte så bra nuförtiden. Har så mycket att tänka på, vara orolig över och göra, att jag inte ens vet vad jag ska börja med eller känna ibland..

Efter att ha pluggat lite på HS idag trodde jag att jag skulle flyga ned i marken med näsan före när jag stod i kön till bussen. Men turligt nog gjorde jag inte det. Känslan som expanderar inom mig jämt är obeskrivlig, men den finns där och jag vet inte vad jag ska göra för att få bort den. Man bygger upp någonting som man tror/litar på och mår bra av, men så rasar det om och om igen av sig själv. Vad gör man då?

Jag fruktar även morgondagen.. men jag vet om att jag kan klara det om jag vill. Jag tänker klara det! Men jag fruktar den ändå och hade behövt ett stöd för att hitta mina krafter som utlöses vid helt fel tillfällen. Det kommer bli så sjukt tufft, har hört hur andra har upplevt hela händelseförloppet (direkt). Man kanske måste få uppleva det sådär för att bli starkare? Allt man fruktar, men inte dör av, blir man ju bara starkare av..

Filmen igår var förresten asrolig, jag hade svårt att koppla av men gjorde det till slut. Den var så rolig att den fick Babe att gråta av allt skrattande, det var trevligt att se och höra. SE DEN, för den är värd att se om man vill skratta på!! (bild tagen från google)



Ska lägga mig nu, är så trött pga allting att jag bara vill sova sova sova...
TakeCare / A

Snö har ocuperat Malmö (2)


Jag somnade på ett riktigt dåligt humör efter träningen igår, det enda positiva var att Babe väntade utanför träningen (...) Annars var jag inte vid ett bra tillstånd. När jag vaknade imorse traskade jag ofrivilligt in i köket och såg det jag inte trodde jag skulle få se.. SNÖ! Det hade snöat, jag stormade direkt in till mina päron och berättade den fina nyheten. Inte för att det kanske är så fint med slask, vilket det tydligen skulle bli då det bara var ett litet hölje på marken, men NU är det grymt mycket snö. Det faller massvis med snöflingor hela tiden, vilket är hur mysigt som helst om man befinner sig i en varm miljö. Måste kila nu..

TakeCare / A

Laborativ miljö


Gissa vem jag träffade på under yogapasset igår? Elefantsnytaren! Jag förstår verkligen inte, personen kan inte ens andas som man ska andas under hela den timmen men ändå är denne där och för runt sina bakterier. Det är bara så löjligt att jag ska sluta störa mig på det. Men åh! I avslappningen höll jag på att somna tills jag hör personens plötsliga hostattack. Jag, som hade intagit känslan av att jag inte befann mig i lokalen, slets genast tillbaka till verkligheten. Vilket jag såklart inte ville, men vad ska man göra. Bita ihop eller inte?

Idag laborerade vi på HS, Malmö Högskolan i sjukhusområdet. Vilka fina laboratorium de har, det är verkligen en äkta laborativ miljö. En hel våning med laboratorium och utrustningar för flera miljoner kronor. Detta är på Högskolan, hur är det på ett STORT företag som Astra Zeneca då? Got damn. Våra laboratorium på CTS klassificerar jag väldigt lågt i jämförelse med hur det bör vara, men det är väl anledningen till varför vi kommer att spendera vår fortsatta tid på HS istället för på CTS. Brist på en del utrustning och ultrasterilitet.

Jag minns när hela klassen fick sina lab.rockar, alla var imponerade och sprang runt hur glada som helst. Vi fick tillgång till ett nytt laboratorium, som är riktigt litet för den delen, och var glada över det. Mysigt med ett litet lab. och många pillande små fingrar överallt, bara om dessa små fingrar har koll på sina saker. Men så hamnar vi på HS, där vi egentligen ska vara och vill vara. Verkligen en seriös planvåning, utan nyfikna ovetenskapliga ögon i fönstrena.

TakeCare / A

Jumbokräftan med vitlöksbröd!


Min inställning till min omgivning efter sjukhusbesöket imorse var kaotisk. Jag ville verkligen ingenting, ville bara gömma mig i min stora säng och bara flyga iväg till en annan destination. Men man kan inte rymma ifrån sina sk. problem. Det går bara inte.

Inställningen av mitt försök till att förutspå dagen sprack då jag träffade min projektgrupp på skolan. Jag har verkligen en varm och trevlig projektgrupp, vårt samspel är jättebra och vi följer planeringen och lyssnar på varandra. Vi träffade även gruppsykologen idag, vilket faktiskt gick så sjukt mycket bättre än vad jag hade trott. Min inställning till allting är inte så normal alltid, jag beter mig som en struts vid en del tillfällen. Gömmer mitt huvud i sanden, inte för att strutsar gör det på riktigt, men nu är det slut på det. Och har alltid varit slut på det, egentligen? Vi har alla våra spärrar som flyger upp från ingenstans emellanåt, det gäller bara att bita sönder skitet (vitlöksbrödet) och tro på sig själv (jumbokräftan). Man klarar allt. Precis allt, bara man har rätt inställning till det hela.

Vår förstudie går verkligen framåt och alla är med, vi lyssnar på varandra, bestämmer tillsammans, har mig som projektledare, ventilerar kring olika möjligheter, arbetar tillsammans, löser problem utan att skapa nya problem osv. En toppen grupp hittills (trots åldersskillnaderna), och det spelar ingen roll om vår förstudie kommer att gå igenom eller inte. Det viktigaste är att vi gör förstudien tillsammans, ser alla möjligheterna resp. förhinder tillsammans och det viktigaste av allt.. skapar en förståelse och nya erfarenheter kring ämnet. En förstudie handlar ju om att ta reda på om projektet är värt att satsa på eller inte. I vår projektgrupp behövs det någon djupare insatt IT-individ till exempel. Vi har skapat ett ER-diagram, som är korrekt, och jobbat enligt projektledningens vanligaste arbetsform men det räcker inte. Det är så viktigt att samarbeta, likaså att kompromissa både internt och externt. (...)



Oj hoppsan, nu måste jag köra till yogan för att sedan se Wall-eeee (igen!) fast med Papi! Den är sååå söööt!!! Ha det fin fint!! TakeCare / A

Ps. Bild tagen från google och föreställer såklart jumbokräftan!! Kanske inte den mest lämpligaste symboliken för STYRKA men jag var tvungen att ha med den då min mage är fylld med dem precis nu, gott! :)

STANNA HEMMA om du är förkyld!

 

Nu har jag precis kommit ut ur ett efterlängtat varmt bad, känner mig lika avslappnad som jag gjorde imorse på yogan. Det finns verkligen ingenting som får mig att lämna jorden vid ett medvetet tillstånd, än yogan. Obeskrivlig känsla, går endast att uppleva individuellt.

Var som vanligt i skolan idag och pluggade med Babe resten av dagen här hemma. Alltid lika mysigt att umgås med sin lilla Babe. När jag körde till träningen med CD-spelaren på högsta volym och rösten ekandes i hela bilen kände jag hur min hals började visa att den också lever. Sur som jag blev (inte för att den existerar), trampade jag gasen i botten och var framme på tkd-träningen tidigare än förväntat.

Häromdagen spenderade jag en timme i samma lokal som en överdrivet förkyld individ. Denna människa var så förkyld att hon snöt sig hela tiden, och störde verkligen hela yoga konceptet. Jag, min kropp och själ, med matta och filt låg bredvid denna sjukling. Hur irriterande är inte det? Jag trodde jag skulle smälla av. Men försökte behålla lugnet, fann lugnet men varje gång hon reste sig eller körde elefantsnytningen blev jag irriterad. Jag förstår inte poängen med att dra med sig alla sina sjukliga bakterier till en offentlig plats och snora ner allt runt omkring sig, störa under hela passet och värst av allt.. inte vara med på hela passet? (här går gränsen) Vad är poängen att komma dit överhuvudtaget då? Jag förstår om man är lite småkrasslig och så, men inte om man befinner sig i den jobbigaste perioden utav en förkylning. Då hjälper det inte att lämna sängen, det tar på krafterna plus att det finns en risk att andra människor i omgivningen också blir drabbade. Personligen så tycker jag att det är riktigt kasst att göra så, och jag förstår att det är jobbigt att ”bara ligga hemma och sova i sängen hela tiden” men tänk på alla dagarna då man faktiskt bara vill göra det? Kroppen behöver vila emellanåt. Varför kan man inte bara vara glad och njuta utav den tiden då istället. Om man kan gå till ett yogapass kan man likaväl läsa lite böcker, se några filmer, måla.. göra det som man inte har tid med annars. Inte gå till en lokal fylld med människor som tränar för att må bra resp. bättre. Inte vill man riskera att få en förkylning på köpet och bli dålig när man är där för att få postiva krafter och ny energi?


Efter tkdn körde jag hem till min syster och nu vill jag bara sova för att bemöta den nya dagen som kommer imorgon. Och som även startar med ett sjukhusbesök med Mami igen. Har förresten fått hem nya bilder från Sötungens 18års dag. Så de kanske flyger upp här igen, men nu är det dags att sova. Godnatt mina vänner!

TakeCare / A




En egen vakt!


Wall-eeee!! Idag var jag på bio med Babe och tittade på min efterlängtade Wall-e (måste se den med Pappa också)! Den var såååå obeskrivligt FIN och SÖT men samtidigt väldigt komisk. Ni som har sett den vet vad jag menar, människorna om 700år hahaha?! Latmaskarnas sekel väntar! För övrigt har filmen sjukt fina budskap och alla bör se filmen, oavsett ålder. Vi satt omringade av små söta barn, precis som jag och pappa var då vi tittade på Shrek 3 då den hade premiär, jag älskar helt enkelt animerat! Det är så uber gulligt samtidigt som verkligheten är inbäddad i det hela på ett smidigt sätt.

Träningen imorse var underbar, det var verkligen bara Jag, Stephanie + tränare. Toppen! Finns ju ingenting bättre än privat träning. Resten var tydligen på kampläger, skadade, annat för sig eller låg bara hemma och sov ut efter lördagsnatten. Johan hade organiserat ett annat kampläger i karatesalen också, vilket var intressant att titta på efteråt. Jag satt och tänkte på hur det skulle vara den dagen då jag möter dem på mattan. De avancerade seniorerna.

Mitt absolut egna pass tog jag mig själv genom i lördags, och jag hade min egna vakt!! Hur coolt är inte det!? Han var dunder trevlig, precis som de flesta gästerna var. Speciellt pojkarna som höll mig sällskap under de två sista timmarna utav mitt pass, pratmässigt. Min nervositet och trötthet lyckades inte påverka mig alltför hårt heller och kvällen gick på hur bra som helst. Längtar redan tills på fredag! Det är verkligen de små sakerna som blir till ett stort resultat.

Idag tänkte jag slänga in några bilder från fredagskvällen, då jag slocknade som en liten baby igårkväll innan jobbet. De lär säkert dyka upp ett flertal till, dock inte action-bilder. Bilderna är som tidigare sett, förminskade och därför inte i likabra kvalité som orginalet. Varför det är just så, har jag inte ett bra svar på ännu. Anonyminitet? Nej det fungerar ju inte hos mig här.


Vår delpresent till födelsedagsbarnet, massa fotografier på bland annat mig och Michael (födelsedagsbarnet) när vi var små. Jätte fina bilder! På mitten bilden har vi min syster, hennes man och såklart sötungen som fyllde 18 år! Bilden till höger består av Babe, Mig, Födelsedagsbarnet, Pappa till denne, Min Syster och vår egna vän och DJ. Riktigt cool sådan, med old polish music i starten! Tummen upp!


Michael, Hans mamma + Min syster, Jag och Babe! Till höger har vi Syster, Mami och Mig! (Mega blekfisen, where are you my beloved sunshine? I really need you right now!!)



Mami och Jag, Mami och Jag äger dansgolvet, Babe och Mami försöker äga dansgolvet!!


Jag, Michael och Mami + Bajb och Babe!


Här kommer en action-bild(slide) trots allt! Men den var bara så glasklar! Min lilla sötunge har fått en uppblåsbar barbara!! Hahahaahaha oooh god! Titta bara hur glad han är över att få öppna en present, och när han lägger märke till vad det är, till att han verkligen FÖRSTÅR vad han har fått till glädjeleendet i slutet! Hahahaha..!! xD



Och så har vi den sötaste lilla Wall-e med Eva, åååh! (bild tagen från google) Har tom. hans söta ljud som SMS-signal nu!! Så skicka gärna sms till mig för jag har ljudet på nu, och lär ha det ett väldigt bra tag framöver!! Tack Babe! Och även för slottet vid havet.

Ska bädda ner mig nu, är ruskigt trött. Blir ett yogapass på morgonen innan skolan imorgon också, det kommer att sitta så fint efter dagens träning! Även efter den hemmagjorda stretchingen! =) I adore it.

Sov så gott och dröm fina drömmar!
TakeCare / A

Sötungen 18 år


Igår fyllde min systerson hela 18år, vad tiden går snabbt. Jag minns väldigt väl när vi sprang omkring i vår bassäng ute i Klagshamn och kastade leksaker på varandra. Nu är han 18 år gammal, och jag är 20 år gammal. Hur sinnessjukt som helst. Men tiden går ju såklart framåt och inte bakåt. Precis så borde allting vara, man ska inte fastna alltför hårt över någonting som har hänt heller. Livet går ju vidare, det är bara att skapa sina dagar och vara positivt inställd till livet. Vi lever ju bara en gång.

I torsdags hann jag inte in hit för att skriva lite, men en fin klänning och associarer blev det efter skolan iaf. Hade inte hittat den klänningen om det inte vore för Monica, TACK! Vi tog en fika hos Micke på EH också, dunder mysigt. Alltid lika härligt att umgås med Monica. På kvällen körde jag runt med min syster och fixade det sist till lokalen också, jätte fin lokal faktiskt och det blev uber fint med dukarna och servetterna!

Igår var det laborationer hela dagen, databas-pillande på morgonen och 100% laborativt arbete på förmiddagen. Thomas och jag är alltid lika duktiga, vi försökte tom. hjälpa en etta. Men trots vårt härliga teamwork fann vi inte bokstaven! Eftermiddagen spenderades en stund på O'learys med super trevlig information och stötte på härliga krogmänniskor. Kvällen ägde sedan rum i en lokal på Lorensborg. Det var en väldigt trevlig, kulig och mysig fest, fick även träffa personer som jag inte har träffat på väldigt länge. Så det kunde ju inte har blivit bättre.

Slänger in några bilder från gårdagen/natten imorgon eller ikväll då jag är i stort behov utav en powernap nu, så att jag inte klantar mig på jobbet ikväll. Plus att hela funktionen för att lägga upp bilder inte är i toppform heller. Vi ses och hörs ikväll eller imorgon!

Take Care / A

Yoga - för att hitta balansen mellan kropp och själ


Jag la mig ruskigt tidigt igårkväll och tänkte på hur pigg jag skulle vara när jag vaknade på morgonen idag. Men när jag flög upp ur sängen klockan 06:00 och tänkte NUUUU ska det göras en massa, slog tanken mig att väckarklockan inte ens hade ringt. Jag borrade åter ner mig bland mina kuddar med hunden och somnade in, precis när jag hade trillat över sömnensmur stormar pappa in och väcker mig..

Var åter hemma runt åtta då jag var ute och promenerade med min hund. Det var så obeskrivligt kallt, trots min tjocka jacka och klumpiga vinterskor, att jag bara ville slänga mig i min varma säng igen. Hade kört pappa till bussen till Göteborg.

Min mamma stod i dörröppningen när jag kom hem, så typiskt. Jag som hade tagit med mig hunden i bilen av den anledningen att hon inte skulle skälla när jag körde upp på uppfarten.
Men saker blir ju aldrig som man hade tänkt sig.

Min säng har varit min tryggaste källa idag, har bara legat och tryckt mestadels av dagen. Inte gjort så mycket vettigt mer än att ha pluggat lite, ringt banken, chefen, läst onödiga artiklar och det vanliga.. tills klockan blev 19:00!!


Klockan 19:00 lämnade jag sängen! Väldigt vettigt!! Mitt mål var att ta mig till Monkan för att sedan köra till yogapasset. Det var sååå underbart skönt att hela min kropp fortfarande njuter av välbehag nu i efterhand. Det var verkligen vad jag behövde, efter taekwondon igår och mitt antiutgångshumör idag. Tack till alla som har visat omtanke förresten, ni är toppen.

Men dagens ros går till Monica! Tack för ett trevligt yogapass och en mysig fikastund efteråt! Imorgon ska vi se om vi hittar en fin klänning som jag kan ha på mig på min systersons 18års fest på fredag. Sötungen håller på att bli vuxen.

Ska nanna kudden nu, ha det fint! (Bilden är tagen från google.)
 TakeCare / A

Mörkret börjar ta över, OP (!)

Mörkret har lagt sig över hela Malmö nu, sitter och pillar på min penna med TheVoice i bakgrunden samtidigt som jag faktiskt äter Pringles (!) Vet inte riktigt vad jag ska skriva nu då jag åter igen befinner mig i mitt lilla hål. Kan det bero på vädret eller att saker och ting inte är som man hade tänkt sig alltid? Eller kanske både och? Det är ju en självklarhet att ingenting är som man någonsin hade tänkt sig eller önskar. Livet är ju en hel stor överraskning själv. Men det är inte alltid lätt att acceptera precis allting, och det kommer det aldrig att vara för den delen heller. Det förstår väl vilken kotte som helst.

Klockan är snart fem, och min träning börjar om ett antal timmar. Jag längtar tills jag faktiskt står där på mattan och kan släppa precis alla känslor som trycker inom mig just nu. Finns ju ingenting bättre än en känsloavlastning.

Har ni förresten tänkt på hur KASS sjukvården på sjukhusen är här i Skåne?? Det är skrämmande, vi befinner oss i 2000 talet för fasiken!! Förbättring på denna punkten tack! Sjuka behöver direkt vård, inte en placering i långa operationsköer som ofta leder till döden. Skandal. De har satsat stort på fel resurser. Mega suck!



Bilden är tagen i Budapest i april detta året, suddig men den duger! Hade varit underbart att bara flyga, cykla, gå, springa, rulla, köra, åka iväg och upptäcka ett nytt ställe här på jorden. Finns ju så mycket nytt att se och uppleva.

Nä nu är det dags att sjunka ner i sängen med boken igen för att låta klockan bli träningsdags, ha det så fint så hörs och ses vi imorgon! TakeCare / A

Tidigare inlägg
RSS 2.0