Creadiem

Idag är jag glad, väldigt glad. Längesedan jag var såhär glad. Men varför ska jag inte vara glad? Man ska vara glad! Jag har hittat min väg här i livet, jag vet vad jag vill, jag studerar, jag jobbar, bor hemma med päronen och den finaste hunden i världen, har en fin familj, vänner, Babe och tränar både avslappning och självförsvar. Har mina intressen, jag vet vad jag tycker om och inte tycker om. Jag vet hur jag vill ha det, och tänker ha det. Har helt enkelt mina mål som jag vill uppnå, och det är jag nöjd över.

Har även insett att allt inte kan vara som man vill ha det, jag tänker inte gå emot mig själv för att göra någon annan överlycklig. Då jag vet att det inte är värt det i längden. Alla har vi våra brister och en av mina är att jag låter mina tankar erövra ett krig i min hjärna. Resultat, denna blogg. Och den handlar kanske inte om världens största problem, utan om små fineser. Men det är ju de små sakerna som skapar helheten?

Igår fick jag frågan varför jag blottar mig så mycket här i denna blogg, det var en känslig fråga. Då jag faktiskt startade den för att skriva av mig själv till mig själv, offentligt. För att ventilera med mig själv, skriva av mig då det svartnar för mina ögon eller då känslorna pulserar för hastigt inom mig. Det är blandade känslor, kommer dagar jag skäms över vad jag håller på med.. men andra dagar då det känns rätt för mig själv. Jag skriver inte om mode och smink (fastän jag hade kunnat göra det utan problem, hur svårt är det?! Alla köper vi kläder och associarer ) utan jag låter mina känslor och funderingar ta över.. för varför ska jag gå runt och bära på allting när jag kan lämna det här för att sedan kunna reflektera över det då jag känner för det. Jag förstår inte poängen med att sitta och vara en annan person bakom skärmen och skriva ytligt. Vem försöker man lura!?

Jag förstår att det inte är lätt att öppna sig för andra. Jag ser inte detta som en öppning för andra Vad tjänar jag på det överhuvudtaget? Allt som fastnar här står jag för och kommer alltid att göra. Självfallet kommer mycket att förändras under tidens gång, man lär förstå mer men även få fler funderingar. Man kommer lära sig att leva i och med verkligheten, vilket är svårt nu i början.

Idag tränade jag med de avancerade, tränaren hämtade mig och slängde in mig på mattan. Jag var tramsigt livrädd men det gick hur bra som helst. Det känns underbart och rätt. Så rätt att jag blir glad bara jag tänker på att få träna. Hade på mig en väst idag, efter 4år, och körde kontringar med tränarens sambo. Ni kan bara tänka er mitt ansiktsuttryck när jag hörde ordet väst. Det kändes som om jag skulle bli köttad av pirajorna men så var inte fallet. Vi körde ett lagom tempo, och det fanns 2 till som är tillbaka efter ett stort uppehåll. Så tillsammans ska vi upp igen, och det är dags för mig att införskaffa mig en bra dräkt och skor för att köra järnet. Träning imorgon!!

Åååh! Det känns så naket att inte gå till skolan eller ha någonting att läsa. En hemtentamen hänger i luften i projektledningen, men hur motiverande är det på en skala från 1-10 just nu? 0?! Tänker bita tag i den efter nyår i vilket fall som helst. Har jobbat mitt för året, men ska tydligen jobba på nyår (?). Ingen träning (fram tills igår då tränaren kom med den utsökta ideén), träningen hade börjat den 13e januari annars! En evighet när man inte har många järn i elden.

Inte ens yogan existerar nu? Hur taskigt är inte det då man har mer tid än vanligt? Det är inte samma sak att sätta sig på ett berg här hemma och göra det! Har städat sönder hela mitt rum, hus, pappershögarna, promenerat, spenderat tid lite överallt och... kanske mer filmtittande? Ja! Det är alltid trevligt med nya funderingar. Läsa artiklar på nätet? Läsa annat? Gå i stan? Slåss på rean tillsammans med alla fjortisar? Ut och festa? Ta en kvällsdrink? Bada mer? Ja det finns mycket man kan göra =)

Ha det finaste! TakeCare / A