Otrohet?


Efter en väldigt speciell dag, natt och morgon så återstår ett litet blogginlägg som ett utkast av mina tankar.

När jag var påväg till jobbet igår satte sig en främmande kille i 20 års åldern bredvid mig. Jag kände inte honom, men han började prata och slutade inte förräns jag öppnade pubdörren för att påbörja mitt jobbpass. Rätt skrämmande då han inte verkade tillhöra den säkra typen, men jag blev inte rädd för honom. Han satt och tömde sig om hur vilse han är i sitt liv och hur han inte vet vad han ska göra med sig själv. Den största latmasken jag har träffat i mitt liv. En 20årig man som inte vet vad han ska göra med sig själv eller vad han vill ha utav livet? Sitter och väntar tills allt kommer att komma av sig själv? Varken jobba, studera, resa eller festa var någonting av hans intressen. Jag satt och sa vad jag hade gjort i hans situation, kan ju inte sitta och bestämma över vad han ska göra med sitt liv? Det var iaf sorligt att träffa på honom, men trevligt att han var social och så pratglad. Hoppas på att han hittar sig själv och tar tag i sitt liv. För så kan han ju inte fortsätta... mål, vilja, styrka, lycka, kärlek och han är på rätt väg till ett bättre liv. Men livet är ingen dans på rosor och kommer aldrig att vara det heller.

Väl på jobbet träffade jag på mina stamgäster och ännu en trevlig vakt, precis som dagen innan. Just igår hade jag en kille som satt och använde mig som Dr. Phil. Jag kan verkligen inte göra någonting annat än att sitta där och lyssna och prata om nästintill allt från A till Ö. Fick höra de sjukaste sakerna om otrohet att det är skrämmande. Skrämmande att det är sant, väldigt mångas verklighet. Och det komiska kring det hela är att det har inträffat i min kompiskrets, 3 stycken på en väldigt kort tid..

Har försökt att förstå varför? Samtidigt som jag förstår varför, helt tankemässigt. Men absolut inte handlingsmässigt. Det är ju inte samma sak. Det är obegripligt men någonting som jämt inträffar. Vad beror det på? Osäkerhet? Rädsla? Lek? Leva livet? Testa? Hämnd? Vad spelar det för roll om man är ung eller gammal egentligen? Man formar ju sin personlighet och sitt Jag hela tiden? Struntar man i allt och bara lever för stunden? Men den stunden sitter kvar sen? Vad är poängen egentligen då? Vad ger det en? Erfarenheter? Dolda minnen? Stämpel? Dämpade känslor? Utlösta känslor? (...)

Det finns så många frågor kring allting att man inte vet vad man ska tänka, tycka och känna ibland. Men det är ingenting jag tänker grubbla mer över, fastän jag vet att en del av mig alltid kommer att göra det. Hade mardrömmar om det redan inatt, så hårt satte det sig. Men livet är inte lätt, det gäller att vara stark. Och bli starkare..

Ska kila iväg till en vän nu, ha det finaste!
TakeCare / A

Kommentarer
Postat av: Jonna

kärlek o vänner /famlj )

2008-12-29 @ 06:43:54
URL: http://jth.blogg.se/
Postat av: Anonym

Eller så kan vissa helt enkelt inte hålla sig för frestelse! Värst är dock att ljuga om det sen! Och förneka det!



Angående masken, vet inte riktigt vad det är för en, men den var fräck! Man sätter på sig en kletig massa och efter 20 min får man dra av en gummig mask av ansiktet! haha sjukt äckligt känsla, känns som en second hud som förlamar den egna, trodde man bara skulle tvätta av den men icke, man skulle DRA av den! :D

2008-12-31 @ 16:10:58
URL: http://pace.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0