Creadiem

Då var det dags att återgå till mitt vanliga vardagsliv fyllt med myserier med hemmet, Päronen, hunden, fiskarna, vännerna, Babe, träningen, skolan, jobbet och viktigt nog.. mig själv!!

Efter att bara ha levt och njutit för stunden den senaste veckan så säger jag bara "wow, så skönt!". Jag har verkligen lyckats stänga av alla mina pulserande tankar och låtit mina känslor styra och leda mig genom olika beslut, handlingar och resultat. Finns verkligen ingenting bättre, för ingenting kommer någonsin vara precis som man vill ha det. Det kommer alltid att vara sämre, eller bättre än vad man hade förväntat sig.

Rita förresten upp bilden att ni blivit sårade och har svårt att acceptera handlingen från denna/dessa utomstående individer. Ni skapar en mur och låser ut dessa individer ur ert liv, för varför ska ni ha människor som ger er negativ energi? Varför ska ni må dåligt utan att enbart ha spridit kärlek och omtanke? Varför ska ni acceptera ett sådant beteende eller den svarta katten som springer runt och klöser er på ryggen? Varför vandra runt med massa knivar på ryggen och taggar i hjärtat?

Och tänk er att ni efter ett halvår har fått nog, för att det har påverkat er djupt och har bitit tag er i rumpan. Det är som om ni går runt med en krabba hängandes i rumpan på er och ni kan inte få bort den. Oavsett vad ni gör så släpper den inte, obeskrivlit irriterande och plågsamt eller hur? Plötsligt får ni en annan krabba som plötsligt kniper tag er i näsan. En mini krabba som ni älskar och vill ska vara lycklig. Denna lilla krabba får er att känna en oehört stor smärta. En smärta som efter en mycket lång tid försvinner efter stora bekräftelser i alla former, men även positiva förändringar.

Bekräftelser som har räddat krabborna från tanken att verkligen hugga av och slänga bort dem långt från er. Istället inträffar det omöjliga. Den söta lilla krabban får er att ta tag i muren och börja klättra. Klättra pga hopp, lycka, beslut, kärlek, trötthet och mognad. Idag inträffade det omöjliga. Jag har efter att ha mått så sinnessjukt dåligt, ställt mig på toppen av muren.. (....)

Idag har jag även varit på middag hos mina Päron tillsammans med Babe, min Syster och Malwin. Vi åt kalkon och mös till filmer då jag och Michael var små små små smååå söta gulliga bebisar! Det var verkligen jätte mysigt och trevligt. Och det trevligaste av allt lär vara att jag har orkat med Babe i ett helt år nu, officiellt. Hahaha, and im still here honey!!

Livet är så lustigt, och det förändras hela tiden. Jag känner verkligen hur jag har utvecklats under den senaste tiden. Det är som om alla mina känslor har hittat sina platser och jag vet precis vad jag vill, tänker ha det och vill agera. Har efter allt som har inträffat på den senaste tiden, både negativa och positiva saker, fått mängder med nya syner på precis allting. Med nya ögon ser man nya saker, och det kommer man alltid att göra framöver. Ta in ny information, analysera allt och alla, tolka, bearbeta, reflektera, ventilera, fundera och agera. That's life.

Nu sitter jag och halvsover, ska bli så skönt att bädda ner sig i min underbaraste säng. Och imorgon lär man vakna upp till en ny fin dag med marken täckt av ny snö! Läsning, funderingar, bearbetningar, reflektioner och analysering gäller även på skolans bibliotek om några timmar! Men även en runda i stan för att sedan överraska Monki med sina efterlängtade produkter och ett härligt dubbelpass-träning på kvällen! =)


Bild tagen från fotosession1 för några veckor sedan (det var då jag verkligen vågade ställa mig framför kameran för första gången i mitt liv!) Ha det finast och sov gott mina vänner!!
TakeCare / A